Galgberget

Helgen.

Två spelningar och ett benbrott.

Spelning nummer 1

Efter promenad från staden med två tvpojkar så lyckades vi efter mycket om och men hitta det lilla rockhaket kulturparadiset. Helt underbar lokal. Kändes genuint och lagom underground (den mörka, svåra rockstjärnan i mig jublade). Vi spelade och jag gav allt jag hade, rakt ut.

Benbrott

När vi precis hade kommit på plats i bilen efter spelningen, packade som sillar mellan gitarrer och basar så ringde min mobil. Jag svarade och i andra ändan var Samuel som sa att han hade ramlat och skadat sig. Jag tror att vi alla trodde att det var en stukning eller bristning i hans ben men vi ringde ändå efter ambulansen. Vi fick stå utanför och vänta i kylan när de stack stora nålar i honom i ambulansen. Man kunde höra hur han skrek. När de skulle åka iväg så bad jag om att få åka med. På vägen till sjukhuset så pratade jag med ambulansföraren om Egypten. Tror inte han gillade revolutioner. Sedan ut ur ambulansen. Samuel med syrgasslang i näsan. Jag mest travade efter den rullande båren som han kördes runt på och försökte att inte bli avskakad. Mamma och Sven dök efter en stund upp och vi satt allihopa i ett väntrum på akuten i några timmar. Det var faktiskt mycket trevligare än vad man kan tänka sig. Sven drog göteborgsvitsar och kom med förslag som "Kan vi inte släcka ljuset och peta på Samuel och så ska han försöka gissa vem det är som petar?". Klockan tre när han skulle gipsas så gav vi upp och åkte hem och åt mackor med stek och ost på köksgolvet.

Spelning nummer 2

När klockan ringde klockan åtta så trodde jag att det var ett skämt. Trots det lyckades jag ta mig upp och iväg mot stadsbiblioteket med bara en raggardusch och lite nytt smink på det gamla. Första gången jag spelade själv på länge. Saknade trycket och det stora i att ha ett band men njöt samtidigt av att kunna kontrollera varenda ton ut i minsta detalj. En situation där det märks liksom. Kändes uppskattat.

Klara och Drömmarna (eller åtminstone 3/4 av oss)

Kulturparadiset

28 Januari 20.00

40 kr inträde

Fri åldersgräns

Det kommer bli vår råaste spelning någonsin. Be there.

Har börjat samla på namn som jag tycker om.

Hittills: Arian och Fredag

Trenden av försovning håller i sig och idag försov jag mig fyra timmar. Väldigt misslyckat om jag får säga det själv. Dagen i sin helhet blev trots allt bra. Lärde mig lite om (dumma) EU, om USA och om Franska revolutionen. Sedan klinkade jag på gitarrer på musikalen med Sebbe en stund innan jag åkte hem och skrev lite musik och struntade i att plugga.

Som avslutning på dagen ska jag nu titta på världens bästa pedofilfilm Lolita.

Det är svårt att vara rockstjärna.

Samtidigt som man måste vara världens bästa musiker och galnaste liveartist så måste man vara fotograf, grafisk designer, säljare, ekonom, chaufför, retoriker och social varelse.

edit: poet, författare, spännande person och låtskrivare

Det är svårt men jag måste lyckas.

Efter att ha insett allt det där och ägnat mig åt lite flow writing med Cecilia Nordlund så begav jag mig till gettot och till Samuels lägenhet som var fylld av rök och jazz. Vi hade tea party, satt och snackade och bläddrade i böcker.

Nu är jag sådär fruktansvärt trött igen. Så nu ska jag ta mitt förnuft till fånga och gå och lägga mig.

Godnatt världen.

Ett blogginlägg kommer sällan ensamt. Här får ni lite blått att titta på.

Ifrån i tisdags när jag gick ungefär en mil hem till en kompis lyssnades på det här.

Kändes passande med en hög bilder nu när jag är så trött att jag inte orkar stå efter två dagars underbara musikupplevelser (idag flippade jag på scenen och lät adrenalinet leda mig till galenskap).

Tiden går och jag har börjat bli sådär jobbigt upptagen, listskrivande, stressad.

Jag hinner till exempel inte berätta om allt fantastisk som händer här och på samma sätt så hinner jag inte ta in det och njuta ordentligt av det. Det suger.

I tisdags så körde vi på en älg. Backspegeln krossades men vi och skadades inte på något sätt och jag tror älgen kom undan med några blåmärken. Det var ingen fara tills folk började berätta för mig hur illa det hade kunnat gå. Det drog ner en annars mycket trevlig studiedag.

I onsdags skolslarvade jag och kom försent till min enda lektion. Sedan gick jag för tidigt av misstag (räknade fel på en timme). Så istället för att åka direkt och repa så satte jag mig på biblioteket med en hög fotoböcker och just en av de fotoböckerna var "Om Mamma" av Yngve Baum. Jag grät mig rakt igenom den. För att det var så fantastiskt fint och så fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt. Om livet och döden och om mänsklighet. När jag kom hem hade jag fått ett brev. Det är totalt jättehemligt men jag blir helt varm när jag läser det.

I dag så försov jag mig tre timmar. Självdisciplinen har inte varit så bra den här veckan om man säger så. Hade i alla fall en ganska vanlig dag. Matte, Engelska, Historia och lite krångel med vår skoltidning. Nu på kvällen fick jag ett mail med en inspelning av min låt "Du får mig" gjord av Sebbe och Nima där Nima (basisten) spelar gitarr. Det gjorde min dag. Tack grabbar!

I morgon ska vi spela och sedan drar musikexplosionen igång. Musik hela helgen!!

Och när man ser bilder som denna så vet man att intellektet bara är en organisk del av oss som får oss att springa. Men vi gör det, springer ända ut i skogen till fallfärdiga hus och umgås i varandras mänsklighet och närvaro.

Edward Sharpe and The Magnetic Zeros, jag ska älska er tills jag dör.

Jag tror jag har en liten intellektuell svacka just nu.

Så just nu känner jag för att:

Läsa Kafka

Titta på mängder av intressanta dokumentärer om intressanta platser och människor

Lära mig säga "Skulle jag kunna få ett glas vatten?" på alla världens språk.

Har haft en jättejättefin dag. Insåg det inte förrän jag gick själv hem från busshållplatsen.

Dagen började med en engelskalektion där vi tittade på The Office och That 70's Show (vi jobbar med humor, hehe). På övriga lektioner drack vi varm choklad, brainstormade och tittade på roliga klipp på youtube. Efter skolan så stack vi iväg till repan och spelade musik. Det gick alldeles prima och vi har nu två nyarrangerade låtar att spela på fredag och framöver (ja, just det nu är det meningen att jag ska göra reklam och säga kom kom). På fredag spelar vi förband till Billie The Vision And The Dancers på Nolltrefem. Kom kom!

Efter repet åkte jag hem till Mathilda och tittade på halva The Runaways för att sedan åka buss hem. På bussen så började en kille som hade sett mig spela på nolltrefem prata med mig. Det var jättetrevligt och fick mig att önska att varje busstur var sådan.

Dagen har gjorts en gnutta bättre av vetskapen om att jag är ledig hela dagen i morgon.

Så i morgon ska jag till en kompis i skogen och klappa på hästar och titta på film.

GrottCon Porträtt

Jag satte min kamera i händerna på Daniel och tillbaka kom helt fantastiska bilder på folk.

Bild tre är tagen av en karismatisk snubbe vid namn Elon, den näst sista är tagen av unge herr Sebastian Lind och den sista är tagen av mig. Dock så är det jag som redigerat alla. Viktigt att veta vem som gjort vad ;)

I morse var jag på så dåligt humör att jag knappt pratade med någon familjemedlem. På bussen skrev jag en liten anteckning i min moleskine som löd "En dag för att gå vilse i de vita skogarna men istället ska jag förpassas till en tegelbyggnad och läsa om textkommunikation".

Efter det har dagen bara blivit bättre.

På mattelektionen så lyckades jag lösa några tal vilket jag faktiskt inte har gjort på alldeles för länge. Det kändes fantastiskt. På historian så fick vi lära oss om USA:a uppkomst och kommunistgnälla lite över deras tafatta sätt att skriva "The declaration of independence" och sedan tro att alla människor automatiskt ska födas jämlika. Sedan, lite snackande med tvkompisar, lite sånglektion, lite möte och lite utskrivande av pilar.

På vägen hem så diskuterades konst, finkultur och fulkultur i ett klassperspektiv.

Varför är Mozart allmänbildning men inte Barbados?

En rolig idé jag fick idag som jag skriver här delvis för att komma ihåg.

Jag vill lära mig frasen "Skulle jag kunna få ett glas vatten?" på alla världens språk.

I morgon är det GrottCon! Spel och umgänge i dagarna tre! Kom dit vetjja!

En man som får någon slags religiös/sexuell upplevelse av en dubbel regnbåge. Det gjorde min dag.

Nattvarelsen kryper ur mig och jag fångar snöflingor på tungan i mina dödgrävarkläder och äter röda päron samtidigt som jag upptäcker en person som är precis som jag.

Får ingen sömn.

Lovet

Nu är lovet över och jag har bryskt ryckts tillbaka och ner i skolbänken. Tror aldrig det har känts så jobbigt innan. För första gången kände jag att jag verkligen kunde vara utan skolan. Att jag har ett liv på gång utanför stures tegelväggar. Första dagen kändes hemsk men idag var bättre. Vi hade stenhård kondition/styrketräning idag på idrotten och det sägs ju att motion utlöser en smärre enforfinchock så det var väl kanske det som räddade mig idag.

Större delen av lovet ägnades åt att spela in i replokalen och åt att fira alla jäkla högtider som i och för sig mest kändes som avbrott i inspelandet. Var i Gislaved tre dagar och hade det helt fantastiskt bra med vänner, främlingar och massvis av spel, hängde med Sebbe och åkte batmobil igenom staden, hängde med Samuel, UE:ade och drack jordgubbssaft på hans golv, åkte till Göteborg i dimman och slasket för att hämta min nya finafina Imac och köpte en hel hög med fina kläder (Manchester är min grej), åt Sushi två gånger på en vecka och kände mig som världens lyxlirare, insåg att vi har sju spelningar i Januari, Februari och April och blev lycklig, såg på film med hela nördgänget och spelade Heroes III mitt i natten och fick sällskap av Aron.

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sista dagen nu. Det har varit väldigt kul att skriva om saker och få vrida och vända på ämnena för att få det intressant för mig och förhoppningsvis för er.

Här är en helt bunt ögonblick från i somras när jag och Johan var i Barcelona. Jättefin stad och en jättefin resa. Ovanför kan ni bland annat skåda när spanjorerna vinner fotbolls vm, flådda fårskallar, poolen på taket som vi badade i varje dag, bigarråerna som vi köpte för ingenting, mannen med blommorna, en liten gränd i de gothiska kvarteren och den fantastiska ofärdiga kyrkan Sagrada Familia.

Dag 29 – Mina ambitioner

Som människa, vän, musiker, poet, fotograf och estet så vill jag hela tiden utvecklas. Blir bättre, bredare, klarsyntare och ödmjukare. Att stå stilla tar kål på mig.

Jag har alltid mål i bakhuvudet som är stora och omöjliga, men jag vet ändå att jag kommer klara dem. Men det kan man ju naturligtvis inte säga högt. Så det gör jag inte.

Jag går runt och tror på mig själv i smyg.

Men en mer konkreta ambition är att kunna syssla med min kreativa verksamhet på heltid och att kunna leva på det. Något jag väldigt gärna skulle vilja göra också är att läsa på konstfack.

Dag 28 – Det här saknar jag

Vissa sorts relationer är rörliga. De utvecklas hela tiden åt ett eller annat håll och om man tänker efter så vet man att de inte kan hålla för alltid eftersom man inte är okej med var de slutar.

Jag kan ofta sakna de relationerna jag har haft med människor som just har varit så.

Samtidigt som man vet att det aldrig går att återskapa.

Det känns alltid lite sorgligt.

Dag 27 - Min favoritplats

En vän sa en gång till mig att jag är komplex. Det tror jag att alla människor är.
Därför har jag flera olika favoritplatser som är just min favoritplats vid olika tidpunkter och sinnesstämningar.

John Bauer-skogen som vi kallar den. Som bara existerar tvåhundra meter jämte en liten stig. Dit cyklar jag när jag längtar efter naturen. Mossa under fotsulorna och stora granar som reser sig mot himlen.

Den där platsen precis ovanför nyckelbenet där hals går över till nacke och nacke går över till axel. Där finns ett utrymme, en triangel där man kan lägga sitt huvud och veta att det passar som allra bäst precis där.

På en mörk scen med en gitarr i handen och en mikrofon framför sig. Känslan av att vara ett med det man gör. Det kreativa, skapandet. Och känslan av att man älskar alla därute i mörkret. Alla var och en.

Under täcket i min säng alldeles själv med en kopp te och en bra serie att titta på.

I ett badkar fyllt av skållhett vatten och med ett fönster lite på glänt så att vattenångan bolmar ut och den friska luften når lungorna. Den totala avslappningen och varje gång tänker jag att jag vet precis varför människorna i medelhavsländerna är mycket mer avslappnade än svenskar.

På en mörk buss en regnig natt med I will follow you into the dark i hörlurarna.

snö

Dag 26 - Mina rädslor

Det enda jag är riktigt rädd för är döden.
Ibland får jag andnöd när jag tänker på det, och ibland kan jag inte förmå mig själv att förstå och då känner jag ingenting. Jag tror alla som verkligen har förstått innebörden av döden får panik. Eller så är det inte alls så.

En gång kände jag en tjej som berättade för mig att vetskapen om att en cigarett förkortar livet med fem minuter kändes som en befrielse.
Jag kommer aldrig känna så. Jag älskar livet mer än allt annat.

Det värsta med att ha dödsångest är att man inte kan prata om det. För det finns ingen lösning eller lindring. Jag kan inte ens skriva om det. Så nu slutar jag.

Dag 25 – Mina favoritord

Åh, jag har mängder!

Gräsfläckar, andetag, trappuppgång, knäsvag, blåmärke, sommarnatt, mantra, snö, rekorderlig, miserabel, empati, cykelnyckel, mänsklighet, nyckelben, avtryck, lakan, atombomb, knapptståpåbenendans, pojke, flicka, sår, asfalt, skrubbsår, nostalgi, melodramatik, vår, lyktstolpe, inbillningsregn, gymnastiksal, spring, köksbord, liv, millisekund, sol, midnatt, rabarber, glöd, gryning, splittergranater, fragment, paradoxalt, puls, tryck, hjärtfel, fascination, förlåt.

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Jag gråter inte särskilt ofta. Eller det är i alla fall någonting jag har fått för mig.
Det är synd för jag tycker det är väldigt skönt.

Men det som enklast får mig att gråta är sentimentala amerikanska filmer. Ett fint exempel på det är när vi var hemma hos Mathilda i Trälshult och tittade på The Notebook för andra gången och precis alla i hela rummet grät hulkande när filmen var slut. Det var svårt att sluta när man väl hade kommit igång så vi satt och grät allihopa jättelänge. Har fantastiska bilder från den stunden som jag förmodligen aldrig kommer få visa.

När jag är som allra mest ledsen så gråter jag inte.
När tårarna väl kommer så är det över.

Nyårsafton

En helt fantastisk nyårsafton innehållandes matlagning av hemmagjorda hamburgare, spel, lite dans, fanten, fyverkerier, främlingar med fyverkerier, cider, kramar, småtimmsfilosoferande om religion, politik, samhällsstrukturer, människan, uppväxt och allt möjligt, marängsviss och lite magont. Allt tillsammans med helt makalöst fina människor. Kunde inte blivit en bättre start på året.