God Jul

Lite juldirigerande och hemmagjord jullåt till er!

Urban Exploring, France, Narbonne

En hög med bilder som har fallit lite i glömska.

Från i somras när tågluff och Europa härskade. Detta är från Narbonne i södra Frankrike.

Utan tvekan det häftigaste jag har sett. Dock avbröts vistelsen ganska abrupt av att en man som bodde i ett trasigt tält på området dök upp. Vi tog oss snabbt och smidigt därifrån.

Stockholmsvisit 1

På ett tåg på väg mot vuxenskap och kyla. På ett tåg på väg mot höghus och obefintliga stjärnhimlar. På ett tåg på väg mot Stockholm. Det är November och jag tänker på framtiden som ett stort hål ut i rymden.

Jag snubblar ut i huvudstaden fylld av dunjackor och stress. Där möts jag av en vän som ska visa mig vägen i de snåriga kvarteren. Han är gladare än vanligt och vi pratar och pratar och omvärlden känns mindre påträngande. Vi går genom gamla stan och förbi slussen. Där stannar vi och pratar med upprörda tanter om ombygget och skriver på en namninsamling. Kanske mest för att de är så söta. Kanske för att det är fint att de bryr sig.

Vi går vidare till söder där vi möts av 40-tals frisörsalonger, små teatrar och second handaffärer. Jag känner mig centrerad i världen. Mitt i allt. En bit bort stöter vi på en man. Han vill ha hjälp med sin kamera som han inte lyckas få på rullen på. Vi lyckas inte heller men stannar för en pratstund. Han berättar om sina katter och om hur han har lärt sig att katter ska ha två namn så han döpte sina till tre; Galaxy Desiré Luxemburg. Han stavar sitt namn med utropstecken och jag får hans telefonnummer på en bild av katterna. Sedan går vi vidare och min vän påpekar att man inte alltid stöter på så excentriska människor bara för att man befinner sig i Sveriges största stad.

Några timmar senare så står vi på kulturhusets tak och ser ut över plattan och kontorshusen som stjäl ljuset från stadens välasfalterade gator. Där uppe träffar vi en man som fotograferar årets julbelysning. Han suckar och berättar att den i år gick loss på tolv miljoner kronor. Jag tänker på kön med uteliggare vid matutdelning utanför kyrkan.

Nästa dag befinner vi oss i tunnelbanskatakomberna och filmar människor. Det kommer en liten tant körandes en ännu mindre gubbe i en rullstol. Ekipaget rör sig långsamt framåt och människor skyndar förbi dem utan att ens se dem. När de har kommit rakt framför kameran så stannar de och tittar rakt in. De står där i några långa sekunder och sedan försvinner de. De där ögonblicken av tidlöshet, viktlöshet.

Sedan träffar vi andra Stockholmare och de tycker att jag pratar med mycket dialekt. Jag håller inte med dem men antar motvilligt att de har rätt. Vi äter vegetariska hamburgare vid hötorget och promenerar mot en annan del av staden. De ska se på bio. Jag ska hitta mig hem till en annan vän.

Efter att ha blivit insläppt av en gubbe som bor i samma trappuppgång så letar jag mig igenom lägenhetshuset efter en dörr med rätt namn på. Längst upp hittar jag den omtalade vindsvåningen. Vi sitter där i hans kök och medan han kedjeröker samtalar vi om krig, politik, musik, människor, livet, framtiden och om alla punkare han har träffat. Från hans fönster ser man Expressens neonskylt som skenheligt lyser över staden. Hans inneboende stryker ett förkläde till morgondagens äventyr. Sonen spelar tv-spel. Efter några timmar knyter jag åter mina kängor och tar mig vidare ut i Stockholmsnatten. Jag tar tunnelbanan och hoppar av i Bergshamra. Därifrån hittar jag alldeles utmärkt i betonglabyrinten som är studentområdet där min vän bor. Han och hans kompisar trängs i han säng. Det har bakats kladdkaka och hämtats te av minst fem sorter. Där sitter vi och pratar och har det trevligt tills natten nästan har blivit gryning och man måste sova.

När jag åker hem är det inte som det brukar. För varje kilometer jag kommer från Stockholm blir jag inte lättare. Kanske har någonting förändrats.

I Alingsås hoppar det på en full man med en korv. Han sätter sig jämte mig. Korven är full med senap. Jag avskyr senap. Under en timme ägnar han sig åt att ställa tre frågor till mig om och om igen; Vad ska du bli?, Bor du i Göteborg? (Uttalat [götebörg]) och Är det Donkey Kong? (Jag ägnar mig åt mycket intensivt Bloons TDspelande). Lättnaden när han väl flyttar på sig dämpas av förvåningen.

Sammanfattningsvis känns det som om jag har erövrat Stockholm nu. I alla fall lite.

Ursäkta.

Min tid äts upp av:
Pojkar (pojke) med glasögon.
Min iphonehäst Hendrix.
Filosofiplugg.
Utställningsmakeri.
Musicerande.
Adventsljuständande.
Stockholmsresande.
Ångestdagar.
Lyckodagar.
Musikvideofilmande.
Brainstormande.
Julkalenderstittande.
Tjejkompisumgänge.
Killkompisumgänge.
Lite död också, men det berättar jag mer om en annan gång.