En vän sa en gång till mig att jag är komplex. Det tror jag att alla människor är.
Därför har jag flera olika favoritplatser som är just min favoritplats vid olika tidpunkter och sinnesstämningar.
John Bauer-skogen som vi kallar den. Som bara existerar tvåhundra meter jämte en liten stig. Dit cyklar jag när jag längtar efter naturen. Mossa under fotsulorna och stora granar som reser sig mot himlen.
Den där platsen precis ovanför nyckelbenet där hals går över till nacke och nacke går över till axel. Där finns ett utrymme, en triangel där man kan lägga sitt huvud och veta att det passar som allra bäst precis där.
På en mörk scen med en gitarr i handen och en mikrofon framför sig. Känslan av att vara ett med det man gör. Det kreativa, skapandet. Och känslan av att man älskar alla därute i mörkret. Alla var och en.
Under täcket i min säng alldeles själv med en kopp te och en bra serie att titta på.
I ett badkar fyllt av skållhett vatten och med ett fönster lite på glänt så att vattenångan bolmar ut och den friska luften når lungorna. Den totala avslappningen och varje gång tänker jag att jag vet precis varför människorna i medelhavsländerna är mycket mer avslappnade än svenskar.
På en mörk buss en regnig natt med I will follow you into the dark i hörlurarna.
Du vet väl att om du verkligen låg i skållhett vatten skulle du dö fort och din hud skulle bli helt brännskadad på hela kroppen?
SvaraRaderaOch vad är det för trams att medelhavsmänniskor är mer avslappnade än svenskar... Tror du också att smålänningar är snåla, negrer dumma, judar giriga och fransoser otrogna?
Om det är allt du har att säga så kan du lika gärna hålla tyst.
SvaraRaderaNej. Du borde veta att jag inte kan hålla tyst.
SvaraRadera