Lägesrapport:
Livet flyter, det flyter verkligen. För första gången på länge känner jag riktig acceptens. Jag tittar och letar efter de ängsliga blickarna, blickarna som hela tiden säger "Du är konstig och hör inte hemma här", men jag kan inte hitta dem. De existerar inte. Det är svårt att beskriva lättnaden som kommer med det. Det känns som om jag har satsat allt på gymnasiet. Jag insåg väl egentligen att det var mycket begärt men det känns fortfarande jättebra.
Var har alla de här underbara människorna varit hela mitt liv?!
