vart du än ville gå så följde med dig, jag var tärnan vid ditt släp din livegna lakej

Jag tror jag döper den här dagen till "pannkaksillamående och rening".

Dagen började ganska eminent med god frukost (jag tänker aldrig någonsin ever ever säga/skriva frulle....fulaste förkortningen ever!) och lite pysslande i mitt rum. 

Vid lunchtid så kom jag på den briljanta idén att jag skulle göra pannkakor. Det visade sig vara en ytterst dålig idé. Efter att jag hade krängt den första pannkakan så kände jag hur huvudvärken började komma och så fortsatte det. Jag hade fan ont i huvudet och mådde illa hela dagen?! 

Det är faktiskt en grej som är ganska typiskt mig egentligen.

Andra saker Klara får ont i huvudet av:

äppeljuice

korv

äpplen (i för stora mängder)

För att komma tillbaka till den smarta och snygga rubriken så har jag ju inte bara ägnat mig åt pannkaksillamående idag utan även rening.

Jag är ingen ohygienisk människa i allmänhet men ibland när jag bara hänger hemma och inte har en direkt anledning för att se bra ut så händer det att jag hinner gå ner mig rejält. Så att man får tvätta håret två gånger, heh. Idag tog jag i alla fall den efterlängtade duschen. Det är faktiskt som skönast när man verkligen behöver det.

Imorgon bär det av till Borås!

säg att du inte minns, släng alla kartor säg att du inte vet var jag finns

Jag kände att det saknades lite bilder här. Här är en bild på mig och min blöta spegel. Jag försökte tvätta den men det gick inte så prima (den är helt dimmig och smetig nu).

naaaanaaaaaaanaaaaaaa

nu har jag spenderat ett och ett halvt dygn med människor som använder förkortningar som bsod (bluescreen of death) och op (over power), det har varit trevligt. Även om sömnbristen är ett faktum. Jag sov dock tre timmar på golvet, liggandes på tre staplade mattor. Mina hörlurar är trasiga också, tråkigt.

8 gig filmer lyckades jag i alla fall få med mig hem på mitt lilla usbminne! Värt.

sommartiiid, jag är lyssnaren som tårar mot din kind

majs, nu sitter jag här igen. 

Bilen jag skulle ha åkt i vid det här laget ville inte starta så nu håller följande på att hända: Arons bror har tagit motorcykeln för att hämta en bil för att sedan köra tillbaka och hämta folk.

Driftigt, och dramatiskt! heh

så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när

"du stack ett hål i min kevlarsjäl!" sitter jag i köket och skränar. Det kan vara en av världens bästa låtar.

Jag har en laptopfrukost = datorn i köket, äta frukost samtidigt som man surfar, lyssnar på musik och bloggar (obviosly). 

I hallen står en alldeles utomordentligt fin dator, en windowsdator. Och en skärm som även den inte går av för hackor. Jag är pepp.

the storm is coming, but i don't mind

Det regnar ute, jävla helvetes höstrusk. 

Fast det gör egentligen inte så värst mycket. 

Jag placerar mig inomhus med te och musik, underbara höstrusk.

"all we can do is keep breathing" sjunger spotify i valstakt, fint.

Johan åkte i morse. Jag följde med honom till stan och gick runt på hemköp i en timme.

Jag ser ut som en blöt katt när jag blir blöt i håret, usch. Det inhandlades en stickad tröja på carlings (yay för söndagsöppna affärer!), han såg ytterst stilig ut i den. 

I morgon vankas det LAN! Det var verkligen jättelängesedan jag lanade på riktigt (jag har ju som bekant bytt till mac för något år sedan och sedan dess har det varit problematiskt). Nu har min snälla broder erbjudit sig att låna ut en av sina miljoner datorer till mig, han ska bara bygga ihop den först, heh. 

kram

du stack ett hål i min kevlarsjäl

jag bakar havremuffins (tack för tipset mat-hilda) och lyssnar på kevlarsjäl, en ganska trevlig onsdagsföreteelse enligt mig.

kom, kom atombomb

hej och godafton

idag håller jag mig vaken på tvåochenhalvtimmassömn, te och kreativitet.

jag mår förvånansvärt bra under omständigheterna

det kanske är såhär man ska leva 

på tacos och filmmaraton.

alldeles nyss så stod jag i mitt rum, jag bara stod som ett stort jävla frågetecken och hade ingen aning om varför jag stod där och vad jag skulle göra. Jag löste problemet genom att gå ner och hämta en kopp, sätta mig i min säng och skriva ett blogginlägg, heh.

nu jag orkar inte ens sjunga med till regina spektors sailer song...det är illa.

och jag glömmer bort att andas

tjollahoppsan

jag sitter at the moment i emilias källare i trönninge med magen full av tacos, godis, chips och energidryck! Vi har betat av två filmer hittills (twilight och house of voices) och vi ska snart börja på den tredje. Kommer förmodligen få minimalt med sömn inatt (antagligen ingen alls) och imorgon klockan tolv står laserdome på schemat.

(Klara är en fin orädd korv. Emilia har en traktor och en omtänksam katt)
En liten parentes från Anna bara, förlåt att jag störde.


Nu meddelade Klara att hon inte brydde sig, så jag fortsätter att gästblogga. Jag föredrar att använda versaler i början av meningar.

Hms. Vem är då denna okända person som kommer och tar över Klaras blogg?
Mitt namn är Anna Stohr (ja jag heter faktiskt så och det är inte en jävel som kan stava till det), jag är sexton år, lång som en flaggstång och jag går i Klaras klass.

Nu kom Klara med den eminenta kommentaren "ÅH, vi ligger såhär *på mage i en grå soffa* som riktigt tjejiga tjejer, tuggar tuggummi och pratar om killar".

Själv vill jag nog helst se VM i bowling dom sänder på någon kanal på tv.

Annat som kan vara lite värt att veta om mig är att jag har väldigt ljust hår och väldigt mörkbruna ögon, fiffig kombination, särskilt när man ibland kläcker ur sig saker i stil som "ÅH, har du en katt? Är den omtänksam?" eller "MIN DRAPERI" (när jag egentligen menar OJ MINA GARDINER).

Nog om mig.

Vi ser på en film som Sara kan citera utan att blinka.

Äsch, det finns nog inget mer att säga nu. Eller jo, jag kan ju göra smygreklam för min egen blogg. En sida där jag skriver totalt nonsens som kommer direkt från hjärtat och slänger upp lite relaterade foton och lite låttexter när det passar. Ni hittar den på http://stohr.blogg.se

Peace, love and understanding

falling awaaaaaaay with you

Jag tror jag skulle kunna bli en riktig storbloggare (under de perioderna jag har lust att blogga). För när jag har bloggat klart så har jag lust att blogga igen! Jag borde skriva mer mail, och berätta allt jag sysslar med och funderar på. Så får jag ut något vettigare av det än en blogg som ingen läser. Nu SKA jag plugga engelska, jag måste måste måste!! Har försökt påbörja det hela dagen men det har gått sådär.

majs, hej!

du log mot mig, dina ögon in i mig, du finns kvar i mig

Sitter i godan ro och lyssnar på min egna inspelade musik, det låter faktiskt bra. Bättre än någonsin tror jag, ärligare.

På ryggen har jag ett antal stygn, det börjar göra lite ont nu när bedövning har börjat avta.

Det är nämligen så att jag var och skar bort ett födelsemärke idag, jag vet ärligt talat inte riktigt varför. Den stack ute lite och kliade ibland.

Vi gick till vårdcentralen för att kolla upp det och helt plötsligt ligger jag på mage under en kvinna som ber sjuksköterskan om en större skalpell. Jag har aldrig varit rädd för att gå till doktorn, eller tandläkaren eller för att ta sprutor men jag kan erkänna att till och med jag blev lite kallsvettig och nervös av situationen. Men allt gick bra och nu är jag ett födelsemärke lättare.

och det är så, och det är så, jag älskar dig, jag älskar dig

jag har blodigt skavsår på högerhälen

på något sätt känns det bra

även om det egentligen är fel och fult

igår spelade jag in fyra av mina låtar, på första försöket. Verkligen fascinerande eftersom jag i vanliga fall inte burkar kunna få ihop något även om jag sitter hela dagen.

en helt ny karriär, i en helt ny stad

det finns en människa, en händelse som ger mig ont i bröstet varje gång jag tänker på det. För hon påminner om en känsla av ingen återvändo. När något ryckts ifrån en och man inte ens kan skylla på döden, utan bara sig själv.

det var en flicka

som var helt svart

hon satt utanför musikaffären

efter stängningsdags 

och grät  

det korpsvarta håret klibbade mot ansiktet 

hon snörvlade och sa att han inte älskade henne mer

jag försökte förstå, ställde klyschiga frågor till denna främling

hon visade mig filmer 

på en pojke med brunt hår, en grov pojke

hon sa att hon älskade honom

och hela hon pulserade undergång och desperation

känslan ångade ur hennes mun i den kalla vinternatten

jag följde henne till hemköp

hon köpte energidryck

och kexchoklad

tröstmat, det är okej

hon betalade, tjugotre och femtio

när vi sedan kom ut igen så drog hon luvan längre ner över ansiktet

hon skulle med en buss

allt jag kunde förmå mig själv att lämna i hennes bagage var klyschor som: det kommer ordna sig och sov på saken

så åkte hon

jag ser henne på stan ibland

hon har rött hår och jag funderar på om hon fortfarande känner sig sårig

förmodligen inte

bababam bababam plink plonk plink *lyssnar på soundtracket till twilight*

Jag sitter i skolan och har foto. Man blir ganska mör i huvudet av att sitta och titta in i en datorskärm i två och en halv timme.

Jag ska snart bege mig ut på stan och inhandla läppstift (det ska vara mjukgörande, diskret men ändå romantiskt, inte djurtestat (!) och inte för dyrt, heh). Jag vet inte alls varför jag har fått för mig att jag ska köpa ett läppstift, bara en så kallad "craving".

(jag ser ut som en 1800-tals kompositör idag, heh)

last flowers to the hospital

Nu är allt som det ska, på sin plats liksom

Johan ligger och sover i min säng och fyller hela mitt rum med värme och existens

villkorslös existens

jag kommer inte ihåg att han var så mjuk

i'm not done here i'm not ready to go i'm not done here

Jag är så jävla arg, så ologiskt jävla förbannad. Har lust att skrika, och sparka på saker.

Så har jag glömt alla mina jävla anteckningar hemma så nu står jag här på engelskalektionen och kan inte göra ett skit. Jag orkar inte.

J'ai faim, trés faim.

if you walk away I walk awaym first tell me wich road you will take

Jag var på väg hem idag med lite småångest över ett gäng saker som hade smitit sig in i min kalender. Saker som jag egentligen kanske inte var så jättesugen på att göra.

Jag hoppade av bussen och vandrade hemåt.

och där under gatlampan, utanför min dörr så hände något stort

en förändring

en gynnsam mutation i min personliga evolution

jag insåg att jag faktiskt inte behöver göra allting som alla andra tycker att jag borde

jag insåg på riktigt att de faktiskt skulle kunna tycka om mig ändå

jag kände mig ytterst infiltrerad av Bob Hansson, det kändes bra

closing time

och det kändes inte ett dugg bättre av att skriva det där

fan, fan också

i know who i want to take me home

Gråten sitter i magen

och ångesten och besvikelsen och rädslan

Jag vet inte vad det är med mig längre, jag känner inte mig själv längre. Jag är så jävla satans trött på att låtsas vara glad och i perfekt sinnesbalans.

Jag har tappat bort

det som var allra viktigast för mig

och nu vet jag inte vart jag är på väg längre

we are the earth intruders

Dagens upptåg:

Jag vaknade, tittade ut genom fönstret och insåg att det var innesittarväder. Johan ringde och jag pratade en stund med honom. Sedan ramlade jag tillslut ur sängen och tog mig ner för att hämta frukost. Jag åt en skål yogurt med med banan (krav), havrekuddar och rostade madelflarn som blev över från gårdagens festligheter (åttioårskalas för mormor). Det här gjorde jag i min säng med datorn i knät och där stannade jag till ungefär klockan tre. Sedan avnjöt jag en god middag med mycket curry.

Någonstans mitt i allt chillande lyckades jag faktiskt skriva klart ett referat som ska inlämnas imorgon. Jag är verkligen dålig på att skriva referat. Man måste vara så objektiv och koncis. Det är svårt. Särskilt för sådana som mig som kan skriva ett helt blogginlägg om ingenting, heh.

Nej nu tror jag att jag ska återgå till chillandet, det är ju trots allt söndag.

Kram