imorgon imorgon imorgon imorgon

är det paramore

coffee coffee on my heroin

jag gråter, dansar till ale möller band och tuggar i mig en mariannegodis som idag anlände i ett kuvert.

hormonerna triggar impulser

jag slog handen i datorn

jag blev arg, eller var det ledsen?

det gjorde ont

jag la på telefonen mitt i din mening

jag grät, förmodligen mest trött

du fick ringa tre gånger innan jag svarade, du är så jävla tålig fina du

green

och jag som alltid har sagt jag inte skulle passa som naturfotograf

red & cyan

magneta brown

Black & White

a friend with weed is better

Jag dricker årets första glögg till ale möller band och funderingar på japan, jag är jävligt pepp på japan. Har suttit hela kvällen och försökt pressa in lite mer språkkunskaper så att jag ska kunna säga mer än watashi wa ninja des (jag är ninja). Planen är att vi ska ta oss dit till sommaren, jag min bror och hans flickvän.

Det är dagens funderingar.

Veckan som gått har gått fort och känts något tung, jag skyller allt på november.

Men några fina saker som har inträffat är:

Upptäckten av kortspelet (alltså kortspel, med riktiga kort...hjärter, spader ni vet) hej knekt!

Det fick mig att skratta något kolossalt mycket.

Webkameran som jag har fått/lånat/köpt (jag vet inte riktigt än)

Min plats i någons oskrivna memoarer.

ma ma maaajs

möte, frank's, verksamhetsplan, pastalunch, upprepningar, roliga irc:konversationer och matkoma

sidan förtiofem i handlingarna

sitter på mötet med magen full av sushi och är något irriterad över alla j*vla människor som går upp i talarstolen och säger samma sak....en miljon gånger

bar bar bar bar barbara ann bar bar bar bar bar barbara ann

sitter hos brodern min, vi ska snart springa till netto och panikhandla present och snask till resan. 12.40 avgår tåget mot stockholm, sveroks riksmöte är helgens aktivitet, kommer bli awsuum!

nu drar vi till netto :D

och nu kan du sluta upp att lyssna på all den här poesin, för att istället bli den

idag var bra

tretimmarsgitarrlektion i oskarström

pappas stickade tröja (som har krymp helt perfekt)

fina människor i skolan

Bob Hansson – K

du borde veta vid det här laget att jag aldrig haft något stopp

är hemkommen, sjuk, trött men ganska väl till mods.

helgen har varit bra, jag har hängt med elvisbadankor i svala badkar och tuggat chillinötter i den bollebygdska byn, schysst.

Andy Warhol är min gud, godnatt

change your heart, look around you

tittade några minuter på Eternal Sunshine Of The Spotless Mind och insåg att jag verkligen vill ha snö nu, och att det är en jävla bra film.

fick ett ganska okej avslut på dagen ändå

 

and this rubber band's around my soul

det känns som om det är första gången på hela dagen som jag har satt mig ner.

jag hade förmodligen kunnat somna nu, direkt. Men jag hinner inte, har för mycket att göra. 

Min hals tar kål på mig och jag har engelskaprov i morgon, två saker som inte funkar så bra ihop.

i morgon bär det av till gbg för födelsedagsfirande. Jag är orolig för hur jag kommer må, vill inte vara sjuk, usch. Har verkligen sett fram emot det.

Igår var roligt, spelade på nolltrefems öppna scen. Jag är nöjd.

äh nu får jag återgå till allt jag ska göra...suck

but i fell in love on the seaside

idag

undviker jag människor

tackar nej till erbjudande om umgänge

svänger av på okända gator

för att slippa fundera på hur jag ska tackla situationen

och förstår inte överhuvudtaget hur jag kan ha några vänner

det är ingen dålig dag

bara en dag där jag behöver varsamt umgänge

do you want to go to the seaside, i'm not trying to say that everybody wants to go

hej hopp

idag har varit bra

började med en konstig känsla av okontrollerade känslor som bubblade upp i form av skratt och gråt (det var ganska underhållande)

ett litet scenario:

jag, anna och sara står längst fram i klassrummet på svenskalektionen, vi ska hålla ett litet muntligt föredrag om Bob Hansson (ja, han förtjänar att ha sitt namn skrivet med stora bokstäver) och om recensioner i allmänhet. Vi står tysta i några sekunder, lagom för att mina fnissiga och bubblande känslor ska explodera åt alla håll och kanter. Jag bryter ihop, totalt, tillsammans med anna och tillslut sara. Tårarna rinner och jag kan inte trycka ner det. Vi blir tvungna att gå ut ur klassrummet och låta allt rinna över och bort. Efter en stund har jag lyckats samla mig någorlunda. Vi går in, håller föredraget, jag får Gplus, det är inte okej. Fram till att det gick upp för mig att jag faktiskt skulle bli betygsatt, bedömd så var det här den bästa morgonen på ett tag. Och mina morgnar har förbättrats drastiskt sedan jag hamnade på Sture, underbara Sture.

det finns inga ord

Jag fick en kommentar i min blogg av en flicka vid namn Linnea Lundborg som berättade att hon hade skrivit en monolog baserat på ett av mina foton. Jag kände mig jättestolt så jag bad henne skicka monologen och efter att ha läst den så var jag ännu stoltare! Jag blev jätteimponerad och glad över att någon hade blivit inspirerad av mig till att skriva något så vackert. Så jag tänkte att den helt klart har förtjänat sin plats här.

När jag letar. När jag räknat ner ända från hundra och skriker tre två ett nu kommer jag och jag vänder mig om och letar för det är så man gör och överallt minst två gånger och bakom gardinerna och under soffkuddarna och under flera dagar så hittar jag inte dig.

Ibland börjar jag frysa. Jag brukar ställa mig i duschen. Tills det gör ont. Tills varmvattnet eller orken tar slut. Oftast är det varmvattnet. Förklara det där med vattenånga igen. Kom tillbaka och förklara varför inga ögonblick möter mig i spegeln. Minns du den förresten, vi tog mammas läppstift, det röda, utan att hon märkte, och jag nådde knappt upp över handfatet så du fick lyfta mig. Du höll läppstiftet i vänster hand, din högra arm runt mig för det var rätt långt ner till golvet ändå och vi kunde inte komma på ett enda ord att skriva. Det hade inte behövts, dina ögon mot kaklet bara, så mycket har förändrats. Jag kan stava bättre nu och de brukar säga att jag är uppfinningsrik, lätt för att hitta på nya saker, kreativ brukar de säga. Jag skulle kunna rita något fint. Jag skulle kunna köpa ett nytt läppstift till mamma efteråt.

Så jag tog fram din systemkamera för ingen använder ju den nu. För du hade sagt att Klara allt blir vattenånga, allt vatten blir vattenånga, även is och loka och tårar blir vattenånga, lite i taget, så lite att man inte märker det, om man inte kokar te, allt är bara molekyler Klara. Även du och jag Klara, vi är bara vattenånga och molekyler och kanske lite smuts.

Jag ställer in skärpan manuellt, det gjorde du alltid. Riktar objektivet mot spegeln. Med blixt, det blir alltid bäst så sa du, mindre sudd, skarpare, tydligare. Det man ser: Vattenånga, molekyler, lite smuts, min spegelbild, din kamera, blixten. Vattenångan gör allting mindre tydligt. Det är mest vattenånga som man ser.

Jag försökte verkligen börja lyssna på Radiohead men jag förstår inte vad de sjunger. Ibland höjer jag inte ens volymen, ibland trycker jag inte ens på play, ibland går jag inte ens upp. Ibland intalar jag mig själv att jag bara är rastlös. Ibland intalar jag mig själv att du inte alls är försvunnen, att jag hittade dig bakom den högsta tallen i hela skogen och att, att du sa att du nästan trott att jag glömt att jag letade, att jag kanske hade gått tillbaka utan dig. Vi frös om näsorna och anklarna, det är alltid där man fryser först i vår familj, vi tummade på att aldrig gå tillbaka utan den andra, att aldrig sluta leta. Vi lovade det och i alla fall jag korsade inga fingrar i vanten, jag trodde inte man fick det.

Det är därför jag fortsätter lyssna på Radiohead. Även fast allting blir vattenånga förr eller senare. Jag fotograferar den och laddar batteriet emellanåt, ibland äter jag ostsmörgåsar och ibland går jag till skolan, ibland går jag förbi krematoriet på vägen hem fastän det är en omväg och det är som du sa, allt blir vattenånga. Allt blir vattenånga som ska stiga mot molnen, det ovanför även dem, även du Klara sa du, även du storbror sa jag, det var en fråga men du svarade inte.

Imorgon ska det snöa. Säger mamma. Egentligen är allting snökristaller, till och med haven, tårarna, blodet. Allt blir snökristaller.

Skrivet av Linnea Lundborg

Im your biggest fan I'll follow you until you love me papa-paparazzi

okej, jag har fyra frågor

1. Varför pratar de svenska i början av Lady Gagas video Paparazzi?

2. Är det Alexander Skarsgård som är mannen?

3. Varför håller de på med sexuella saker?

4. Varför tittade jag precis på den videon?

dunk dunk dunk dunk dunk

Bilder från igår som jag har ägnat hela dagen åt att redigera (till kent). Vi var tre fotografer där och jag tänkte att de andra antagligen skulle ta lite mer informativa, tekniskt bra bilder så jag bestämde mig för att stå för stämningsbilderna (eller ja, hade förmodligen inte kunnat ta andra sorters bilder). Så tekniken är inte på topp men känslan finns där.

Jag, anna och angelina dansade frenetiskt hela kvällen, underbart!

nobody said it was easy

jag är väldigt trött, både trött och utmattad. Efter en kväll av dansade, socialiserande och fotograferande så är jag tillfredsställd, varför kan inte varje fredag vara såhär?

Utanför nolltrefem träffade vi på Sara, hon var full. Jag vet inte hur jag ska hantera fulla människor. Folk är ju inte samma personer när de är fulla som när de är nyktra. Kan man säga att det är samma person då? Ska personen bli behandlad med samma respekt? Har personen samma människovärde? Jag måste erkänna att min naturliga reaktion till dessa frågor är nej och det gör mig väl åtminstone till en bra nykterist, men en ganska hemsk medmänniska. 

Jag har helt enkelt inte mycket övers för fulla människor. Jag kan känna mig så jävla moraltantig ibland. Men jag tycker bara det är så jävla töntigt. Vad som blir av människor. Så JÄVLA töntigt. 

Idag kändes det som om jag hade träffat på en del av sara, drifterna, de primitiva. Jag kände mig tvungen att rapportera tillbaka till resten av sara om vad de hade sysslat med i hennes kropp.

Jag tycker verkligen om dig Sara, tro inget annat

du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk

Liten video som Alvaro har spelat in där jag spelar Jag vågar inte kyssa dig

Tyvärr måste du nog ha ansiktsboken för att kunna titta

Vardagsupdate:

Är hemma, tänker äta och titta på ett avsnitt av en serie (tänker inte avslöja vilken för det är pinsamt, heh). Sedan ska jag så smått börja förbereda mig för kvällen. Jag ska vimmelfotografera på Club Toxics fest ikväll (på nolltrefem) och det ska bli ski(iii)tkul.

minns du vad jag sa, jag vågar inte kyssa dig

jag ringer, i andra änden svarar en mycket sömndrucken
allt han lyckas få ur sig är "jag älskar dig"

och jag älskar honom också
så jävla mycket

when i'm at the pearly gate, this will be on my videotape

Jag har flytt till soffan och teven med min dator. Jag har nämligen sovit väldigt dåligt på senaste tiden och allt tyder på att det är för att jag har haft datorn i sängen (blir lätt så när man har laptop). Så nu multikonsumerar jag (bloggar, surfar, lyssnar på musik och tittar på vingården samtidigt)

eftersom jag hela dagen har gått runt och pratat om hur kort och koncis jag gillar att vara i blogginlägg, dikter och annat så tänker jag inte skriva mer.

hoj

my videotape, my videotape

sitter i nedre delen av huset, har byggt en liten ministudio med min laptop, ljudkortet, mikrofon och piano. Pianot är nämligen lite småbesvärligt att flytta på så jag kan aldrig spela in något med det, tills nu, haha! Man kan säga att jag har blivit lätt uppslukad (har suttit här i 2,5 h och mitt te som jag höll på att göra när jag fick den briljanta idén står och har för länge sedan kallnat på köksbänken)

men det är roligt, ibland känns det som om jag spelar bättre piano än gitarr

det är deprimerande

då tröstar jag mig själv med att det är mycket svårare att spela in gitarr snyggt (särskilt nylonsträngad)

that's what you get when you let your heart win

BILDER ÅT FOLKET! Från helgens strapatser