
Ibland önskar jag att jag kände folk bättre. Att jag hade bättre koll på vad folk gjorde och framför allt vad de kände. Jag är typ sämst i världen på att "hålla kontakten". För att vara vän med mig någon längre period krävs det att vara engagerad och duktig på att kränga på mig sällskap.
Ett av mina stora orosmoment är just vänner. Just för att jag känner mig så dålig på att bevara några, eller att skaffa nya. Ibland tror jag att jag inte vet hur man ska umgås med folk. För det känns så ibland.
Eller så har jag bara inte träffat folk som gör som jag än.
men det gör mig så rädd, jag är rädd för framtiden. Vad kommer hända sen? Jag har gått och intalat mig själv att det kommer lösa sig på gymnasiet. Att jag inte alls kommer känna mig som världensstörtaoutsider där, men jag vet inte. När jag var där så blev jag så jävla osäker.
det är kanske mig det är fel på, inte alla andra. Kanske måste för en gångs skull jag ändra på mig.
Jag tänker fel angående så många saker, men saker har faktiskt ändrats. Jag känner det, hur det ändras hela tiden. Jag blir mer öppen.
det är en bra sak