Galgberget

Helgen.

Två spelningar och ett benbrott.

Spelning nummer 1

Efter promenad från staden med två tvpojkar så lyckades vi efter mycket om och men hitta det lilla rockhaket kulturparadiset. Helt underbar lokal. Kändes genuint och lagom underground (den mörka, svåra rockstjärnan i mig jublade). Vi spelade och jag gav allt jag hade, rakt ut.

Benbrott

När vi precis hade kommit på plats i bilen efter spelningen, packade som sillar mellan gitarrer och basar så ringde min mobil. Jag svarade och i andra ändan var Samuel som sa att han hade ramlat och skadat sig. Jag tror att vi alla trodde att det var en stukning eller bristning i hans ben men vi ringde ändå efter ambulansen. Vi fick stå utanför och vänta i kylan när de stack stora nålar i honom i ambulansen. Man kunde höra hur han skrek. När de skulle åka iväg så bad jag om att få åka med. På vägen till sjukhuset så pratade jag med ambulansföraren om Egypten. Tror inte han gillade revolutioner. Sedan ut ur ambulansen. Samuel med syrgasslang i näsan. Jag mest travade efter den rullande båren som han kördes runt på och försökte att inte bli avskakad. Mamma och Sven dök efter en stund upp och vi satt allihopa i ett väntrum på akuten i några timmar. Det var faktiskt mycket trevligare än vad man kan tänka sig. Sven drog göteborgsvitsar och kom med förslag som "Kan vi inte släcka ljuset och peta på Samuel och så ska han försöka gissa vem det är som petar?". Klockan tre när han skulle gipsas så gav vi upp och åkte hem och åt mackor med stek och ost på köksgolvet.

Spelning nummer 2

När klockan ringde klockan åtta så trodde jag att det var ett skämt. Trots det lyckades jag ta mig upp och iväg mot stadsbiblioteket med bara en raggardusch och lite nytt smink på det gamla. Första gången jag spelade själv på länge. Saknade trycket och det stora i att ha ett band men njöt samtidigt av att kunna kontrollera varenda ton ut i minsta detalj. En situation där det märks liksom. Kändes uppskattat.

Klara och Drömmarna (eller åtminstone 3/4 av oss)

Kulturparadiset

28 Januari 20.00

40 kr inträde

Fri åldersgräns

Det kommer bli vår råaste spelning någonsin. Be there.

Har börjat samla på namn som jag tycker om.

Hittills: Arian och Fredag

Trenden av försovning håller i sig och idag försov jag mig fyra timmar. Väldigt misslyckat om jag får säga det själv. Dagen i sin helhet blev trots allt bra. Lärde mig lite om (dumma) EU, om USA och om Franska revolutionen. Sedan klinkade jag på gitarrer på musikalen med Sebbe en stund innan jag åkte hem och skrev lite musik och struntade i att plugga.

Som avslutning på dagen ska jag nu titta på världens bästa pedofilfilm Lolita.

Det är svårt att vara rockstjärna.

Samtidigt som man måste vara världens bästa musiker och galnaste liveartist så måste man vara fotograf, grafisk designer, säljare, ekonom, chaufför, retoriker och social varelse.

edit: poet, författare, spännande person och låtskrivare

Det är svårt men jag måste lyckas.

Efter att ha insett allt det där och ägnat mig åt lite flow writing med Cecilia Nordlund så begav jag mig till gettot och till Samuels lägenhet som var fylld av rök och jazz. Vi hade tea party, satt och snackade och bläddrade i böcker.

Nu är jag sådär fruktansvärt trött igen. Så nu ska jag ta mitt förnuft till fånga och gå och lägga mig.

Godnatt världen.

Ett blogginlägg kommer sällan ensamt. Här får ni lite blått att titta på.

Ifrån i tisdags när jag gick ungefär en mil hem till en kompis lyssnades på det här.

Kändes passande med en hög bilder nu när jag är så trött att jag inte orkar stå efter två dagars underbara musikupplevelser (idag flippade jag på scenen och lät adrenalinet leda mig till galenskap).

Tiden går och jag har börjat bli sådär jobbigt upptagen, listskrivande, stressad.

Jag hinner till exempel inte berätta om allt fantastisk som händer här och på samma sätt så hinner jag inte ta in det och njuta ordentligt av det. Det suger.

I tisdags så körde vi på en älg. Backspegeln krossades men vi och skadades inte på något sätt och jag tror älgen kom undan med några blåmärken. Det var ingen fara tills folk började berätta för mig hur illa det hade kunnat gå. Det drog ner en annars mycket trevlig studiedag.

I onsdags skolslarvade jag och kom försent till min enda lektion. Sedan gick jag för tidigt av misstag (räknade fel på en timme). Så istället för att åka direkt och repa så satte jag mig på biblioteket med en hög fotoböcker och just en av de fotoböckerna var "Om Mamma" av Yngve Baum. Jag grät mig rakt igenom den. För att det var så fantastiskt fint och så fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt. Om livet och döden och om mänsklighet. När jag kom hem hade jag fått ett brev. Det är totalt jättehemligt men jag blir helt varm när jag läser det.

I dag så försov jag mig tre timmar. Självdisciplinen har inte varit så bra den här veckan om man säger så. Hade i alla fall en ganska vanlig dag. Matte, Engelska, Historia och lite krångel med vår skoltidning. Nu på kvällen fick jag ett mail med en inspelning av min låt "Du får mig" gjord av Sebbe och Nima där Nima (basisten) spelar gitarr. Det gjorde min dag. Tack grabbar!

I morgon ska vi spela och sedan drar musikexplosionen igång. Musik hela helgen!!

Och när man ser bilder som denna så vet man att intellektet bara är en organisk del av oss som får oss att springa. Men vi gör det, springer ända ut i skogen till fallfärdiga hus och umgås i varandras mänsklighet och närvaro.

Edward Sharpe and The Magnetic Zeros, jag ska älska er tills jag dör.