Önskar att hela världen var sådär vacker och att jag mådde så bra som jag gjorde när jag tittade på den här hela tiden. Jag har en hemlighet nu.

пойдите поездом

Har inbillningsfeber och känner mig trasig i halsen men ack så tillfredställande livet är när man får stå på scen och spela för människor nästan varje dag.

Basil & The Molotovs och unge herr Sebastian Lind från i onsdags.

Från i somras när jag och Andreas satt vid en alldeles tyst sjö och bara pratade om livet. Här får han dock ett telefonsamtal och pratar dalmål så att jag inte förstår vad han säger.

Stockholmshypoteser

jag kommer inte överleva en månad i stockholm

jag är inte tillräckligt snygg, rolig, extrovert och lättpratad

jag kommer mosas i stockholm

kommer hamna utanför

ingen kommer älska mig

jag kommer gå runt med min fula dialekt och mina fula, gamla kläder

allting med mig kommer vara fel och jag kommer känna mig osäker och bonnig hela tiden

jag kanske gör ett försök att passa in

köper kläder på alla de rätta ställena, går ner några kilon, börjar prata stockholmska och blir dryg som fan för det är ju så de gör

det kommer inte funka och jag kommer falla djupare i det hålet jag har grävt för mig själv

jag kommer sitta ensam i min lilla lägenhet i någon av stockholms fula förorter och inte våga gå ut för att mannen i jourbutiken är coolare än mig

jag kan inte flytta till stockholm

sån jävla dum idé

52: пуща

Tillsammans med några av tjejerna i min klass så ska vi ha ta ett foto varje vecka i ett helt år på olika teman. Det här är min första bild på temat skog.

Hade en jättefin dag idag. Med loppisrunda i Ängelholm där jag hittade en cigarrplåtburk och en tennsoldat och sedan detta jättefina rivningshus (som vi misstänker har varit ett slakteri). Sedan åt vi på ett Sibylla som inte alls kändes som ett Sibylla. Det var knökat med skånska arbetargubbar som personalen alla kunde namnen på, de hade egna dagens rätter och man fick hur mycket mjölk man ville. Underbart.

Och du berättar om Paris och allt fantastiskt du upplevt.

Jag vill att det ska vara min historia men det gör inget att det är din.

För jag njuter av den ändå. Minst lika mycket.

Mamma köper tulpaner för att överleva vintern, jag lapar i mig historier om främmande länder, förälskelser och människor med sårbara ögon.

Jag drar någon gång, ut i världen.

лето

Avlider av sommarlängtan. Den brukar komma nu, såhär en bit in på året när vintern envist håller ett fast grepp.

Tänker på sommaren.

När jag satt på glasverandan och ritade av smörblommor, spelade memory och spel med fula röda glasögon, bakade jordgubbstårta utan någon särskild anledning, åt frukost i timmar och drack så mycket te att man behövde gå på toaletten hela tiden, hittade glittrande stenar (en som fortfarande ligger kvar i min väska), åt hallon från buskarna och blåbär som vi la i den vita filen och det blev sådär fantastisk fint att man inte ville äta upp det, cyklade iväg planlöst och hittade fjuniga andungar vid vägkanten, badade i solnedgången, brände mig på en brännmanet för första gången, lyssnade på José Gonzalez och åt ljuvliga vegetariska pastarullar. Och när vi åkte till Barcelona och spatserade runt i små gränder, åt chokladpudding till frukost och oreos till kvällsmat, tittade på arkitektur, låg på taket och tittade ut över hela Barcelona som ståtligt befann sig under oss. Strandvistelser och Way Out West utan en endaste regndroppe. Bara daggen i ryggen när man hade sett Shout out louds, Anna Ternheim, Henrik Berggren, Pavement, Håkan Hellström och Laura Marling på samma dag.

I sommar är jag ensam. Man skulle kunna säga fri, men det är inte så det känns.
Men jag är övertygad om att det kommer bli en sommar att leva på.