лето

Avlider av sommarlängtan. Den brukar komma nu, såhär en bit in på året när vintern envist håller ett fast grepp.

Tänker på sommaren.

När jag satt på glasverandan och ritade av smörblommor, spelade memory och spel med fula röda glasögon, bakade jordgubbstårta utan någon särskild anledning, åt frukost i timmar och drack så mycket te att man behövde gå på toaletten hela tiden, hittade glittrande stenar (en som fortfarande ligger kvar i min väska), åt hallon från buskarna och blåbär som vi la i den vita filen och det blev sådär fantastisk fint att man inte ville äta upp det, cyklade iväg planlöst och hittade fjuniga andungar vid vägkanten, badade i solnedgången, brände mig på en brännmanet för första gången, lyssnade på José Gonzalez och åt ljuvliga vegetariska pastarullar. Och när vi åkte till Barcelona och spatserade runt i små gränder, åt chokladpudding till frukost och oreos till kvällsmat, tittade på arkitektur, låg på taket och tittade ut över hela Barcelona som ståtligt befann sig under oss. Strandvistelser och Way Out West utan en endaste regndroppe. Bara daggen i ryggen när man hade sett Shout out louds, Anna Ternheim, Henrik Berggren, Pavement, Håkan Hellström och Laura Marling på samma dag.

I sommar är jag ensam. Man skulle kunna säga fri, men det är inte så det känns.
Men jag är övertygad om att det kommer bli en sommar att leva på.