I Milano. Anlände på den sena eftermiddagen och släpade oss genom staden. Letade efter hotell. Några var fullbokade, några för dyra. Tillslut hittade vi ett med en liten hund och en italiensk tant. Jon tyckte hunden var jättesöt tills den började jucka mot hans ben. Alla inblandade tittade lite generat på varandra och den italienska tanten försökte få bort hunden som envist tog sig tillbaka till jons ben.

Den fanns spårvagnar. Men bara på en gata. Vi bodde i huset på andra sidan gatan.

Badrumsdisco (men utan badrum den här gången, handfatet var i sovrummet).

In case of fire-skylten.

Milanos station som var så gigantiskt stor och mäktig. Något vi inte alls var beredda på. En positiv överraskning.

Vår ganska korta tid i Milano spenderades genom att äta pizza, bli stirrad på av kocken på restaurangen, äta glass, gå en promenad genom staden och titta på de stora modehusen, bli erbjudna att köpa "helt äkta" pradaväskor och köpa vatten ur automat på gatan vid midnatt.

Vidare, på ett tåg med ventilation som gått sönder. Norrut. Vi ska norrut.

Från Nimes åkte vi till Carcassonne via Narbonne (där hände det spännande saker må ni tro, det kommer i ett senare inlägg). Carcassonne är namnet på ett välkänt brädspel som jag tror att de flesta konventare har spelat lite för mycket av. Det var i alla fall av den anledningen som vi åkte till den här lilla staden. Vi hade noll förväntningar. Vi blev mycket nöjda.

Det visade sig att Carcassonne såg ut precis som i självaste brädspelet. Lite som Visby också, men bättre.

Där satt en man som spelade sitar. Jag tyckte att han var fantastisk och gav honom all min växel. När han tystnade och det bara var jag som jublade så log han mot mig.

Duktig hokuspokusman som fuskade ganska mycket. Dock inte här.

Vi gick in i stadens kyrka och där var en rysk femmanna manskör som sjöng så vackert att jag började gråta.

I Carcassonne så hörde vi den första Svenskan (som inte kom från oss på minst en vecka. Den löd: "Men så kan du inte säga, man kan inte slå folk för att de ska bli kristna". Mor till sin dotter.

Vi avslutade den lyckade dagen med crêpes och lärde oss äntligen vad miel betyder. (Honung).

Det var härligt att för en gång skull inte skämmas för att vara turistig eftersom vi ju var det av helt andra (nördiga) skäl. Vi köpte carcassonnemuggar och jag köpte en speldosa med "Valse d'amelie" som jag precis har lärt mig spela på piano och en ask med en fjäril på.

Nimes i södra Frankrike fyllt av glassbarer, smågator och spelbutiker.


Vi åkte snabbtåg genom hela Frankrike och utanför susade solrosorna förbi. (Jag var världens bästa fotograf och lyckades träffa stolparna varenda gång).

Vi hamnade i Nimes (som varken jag eller Jon kunde uttala vettigt). Där fanns katter på taken.

Och karuseller.

Och massor av härliga gränder.

Om nätterna flög svalorna ovanför hustaken.

Jag åt Moules frites (musslor med pommes) som var utsökt.

Paris och skorstenarna.

Vår första middag i Paris ägde rum tio på förmiddagen. Servitören skakade på huvudet och Jon såg redan fransk ut.

På väg upp mot Montmartre.

Schhhh...

På ett crêperie (som för övrigt hade helt underbara crêpes). Som vanligt var barnen mest intresserade av oss.

Trappan i hotellet vi bodde på två nätter av tre. Där fanns en liten fransk tant som bara pratade franska med mig men var så tålmodig och krävde inga svar att kommunikationen gick hur bra som helst.

Vi hade balkong men ingen dusch. Så värt det.

Här satt vi på kvällen, åt ost och baguette och filosoferade.

Eiffeltornet och ett bröllop. Bröllopsgästerna skrattade åt Jon. Vi fick aldrig veta varför.

Uppifrån.

Utrymningsplan från eiffeltornet.

Trimfbågen. Jag är en visst en jättebra fotograf.

Vi klättrade på toalettgarderoben (dörren bestod av en pappskiva som man inte riktigt kunde stänga).

Drack (alkoholfria) drinkar, sjöng med i Abbalåtar, planerade min djkarriär, försökte kommunicera med fransmän och lyckades lite halvhjärtat.

Frukost <3

Man på marknaden. På samma marknad så fotograferade jag en en tupp som de sålde. Mannen som sålde tuppen började prata mig och jag kunde inte riktigt kommunicera tillbaka med honom. Det enda jag kunde komma på var "Le coq est mort" (tuppen är död). Det var nog bra att jag inte sa det.

Vi hittade Paris största manga/anime/japanskaprylaraffär. Där irrade vi omkring i över en timme lite lamslagna av alla saker. Vi lyckades att handla för under tvåhundra båda två.

Utanför Louvren.

Fransmännens fantastiska översättning av filmen "The hangover 2".

Trött.

Vi hittade en gratisfestival alldeles nära där vi bodde. Där spelades det musik varje kväll och fransmännen log mot en.

Sista kvällen i Paris så fick vi vid midnatt för oss att vi ville ha bakelser. I paris kan man nämligen införskaffa sig det på ett av de nattöppna patisserierna. Det var smaskigt. Sedan gick vi en sväng till en musikbar som heter pop-in men där fick vi vända i dörren eftersom man knappt kunde öppna dörren på grund av antalet människor. Istället gick vi till Panic Room där vi drack drinkar och avslutade Paris mentalt.

Vi var även en sväng på en lite finare restaurang där vi åt bland annat ostron. Det smakar slem och saltvatten bara så ni vet. Där spillde de kaffe på mig så jag fick brännskada på axeln. Det gjorde ont, jag blev arg, jag fick is, jag klagade inte tillräckligt mycket, jag fick INTE gratis mat. Allt jag kunde säga till dem var "C'est chaud." (Det är varmt).

Dock drog det inte ner helhetsbetyget av Paris. Fantastisk stad. Längtar redan tillbaka. Finns så himla mycket mer jag vill göra, se, uppleva.