Lovet

Nu är lovet över och jag har bryskt ryckts tillbaka och ner i skolbänken. Tror aldrig det har känts så jobbigt innan. För första gången kände jag att jag verkligen kunde vara utan skolan. Att jag har ett liv på gång utanför stures tegelväggar. Första dagen kändes hemsk men idag var bättre. Vi hade stenhård kondition/styrketräning idag på idrotten och det sägs ju att motion utlöser en smärre enforfinchock så det var väl kanske det som räddade mig idag.

Större delen av lovet ägnades åt att spela in i replokalen och åt att fira alla jäkla högtider som i och för sig mest kändes som avbrott i inspelandet. Var i Gislaved tre dagar och hade det helt fantastiskt bra med vänner, främlingar och massvis av spel, hängde med Sebbe och åkte batmobil igenom staden, hängde med Samuel, UE:ade och drack jordgubbssaft på hans golv, åkte till Göteborg i dimman och slasket för att hämta min nya finafina Imac och köpte en hel hög med fina kläder (Manchester är min grej), åt Sushi två gånger på en vecka och kände mig som världens lyxlirare, insåg att vi har sju spelningar i Januari, Februari och April och blev lycklig, såg på film med hela nördgänget och spelade Heroes III mitt i natten och fick sällskap av Aron.

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sista dagen nu. Det har varit väldigt kul att skriva om saker och få vrida och vända på ämnena för att få det intressant för mig och förhoppningsvis för er.

Här är en helt bunt ögonblick från i somras när jag och Johan var i Barcelona. Jättefin stad och en jättefin resa. Ovanför kan ni bland annat skåda när spanjorerna vinner fotbolls vm, flådda fårskallar, poolen på taket som vi badade i varje dag, bigarråerna som vi köpte för ingenting, mannen med blommorna, en liten gränd i de gothiska kvarteren och den fantastiska ofärdiga kyrkan Sagrada Familia.

Dag 29 – Mina ambitioner

Som människa, vän, musiker, poet, fotograf och estet så vill jag hela tiden utvecklas. Blir bättre, bredare, klarsyntare och ödmjukare. Att stå stilla tar kål på mig.

Jag har alltid mål i bakhuvudet som är stora och omöjliga, men jag vet ändå att jag kommer klara dem. Men det kan man ju naturligtvis inte säga högt. Så det gör jag inte.

Jag går runt och tror på mig själv i smyg.

Men en mer konkreta ambition är att kunna syssla med min kreativa verksamhet på heltid och att kunna leva på det. Något jag väldigt gärna skulle vilja göra också är att läsa på konstfack.

Dag 28 – Det här saknar jag

Vissa sorts relationer är rörliga. De utvecklas hela tiden åt ett eller annat håll och om man tänker efter så vet man att de inte kan hålla för alltid eftersom man inte är okej med var de slutar.

Jag kan ofta sakna de relationerna jag har haft med människor som just har varit så.

Samtidigt som man vet att det aldrig går att återskapa.

Det känns alltid lite sorgligt.

Dag 27 - Min favoritplats

En vän sa en gång till mig att jag är komplex. Det tror jag att alla människor är.
Därför har jag flera olika favoritplatser som är just min favoritplats vid olika tidpunkter och sinnesstämningar.

John Bauer-skogen som vi kallar den. Som bara existerar tvåhundra meter jämte en liten stig. Dit cyklar jag när jag längtar efter naturen. Mossa under fotsulorna och stora granar som reser sig mot himlen.

Den där platsen precis ovanför nyckelbenet där hals går över till nacke och nacke går över till axel. Där finns ett utrymme, en triangel där man kan lägga sitt huvud och veta att det passar som allra bäst precis där.

På en mörk scen med en gitarr i handen och en mikrofon framför sig. Känslan av att vara ett med det man gör. Det kreativa, skapandet. Och känslan av att man älskar alla därute i mörkret. Alla var och en.

Under täcket i min säng alldeles själv med en kopp te och en bra serie att titta på.

I ett badkar fyllt av skållhett vatten och med ett fönster lite på glänt så att vattenångan bolmar ut och den friska luften når lungorna. Den totala avslappningen och varje gång tänker jag att jag vet precis varför människorna i medelhavsländerna är mycket mer avslappnade än svenskar.

På en mörk buss en regnig natt med I will follow you into the dark i hörlurarna.

snö

Dag 26 - Mina rädslor

Det enda jag är riktigt rädd för är döden.
Ibland får jag andnöd när jag tänker på det, och ibland kan jag inte förmå mig själv att förstå och då känner jag ingenting. Jag tror alla som verkligen har förstått innebörden av döden får panik. Eller så är det inte alls så.

En gång kände jag en tjej som berättade för mig att vetskapen om att en cigarett förkortar livet med fem minuter kändes som en befrielse.
Jag kommer aldrig känna så. Jag älskar livet mer än allt annat.

Det värsta med att ha dödsångest är att man inte kan prata om det. För det finns ingen lösning eller lindring. Jag kan inte ens skriva om det. Så nu slutar jag.

Dag 25 – Mina favoritord

Åh, jag har mängder!

Gräsfläckar, andetag, trappuppgång, knäsvag, blåmärke, sommarnatt, mantra, snö, rekorderlig, miserabel, empati, cykelnyckel, mänsklighet, nyckelben, avtryck, lakan, atombomb, knapptståpåbenendans, pojke, flicka, sår, asfalt, skrubbsår, nostalgi, melodramatik, vår, lyktstolpe, inbillningsregn, gymnastiksal, spring, köksbord, liv, millisekund, sol, midnatt, rabarber, glöd, gryning, splittergranater, fragment, paradoxalt, puls, tryck, hjärtfel, fascination, förlåt.

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Jag gråter inte särskilt ofta. Eller det är i alla fall någonting jag har fått för mig.
Det är synd för jag tycker det är väldigt skönt.

Men det som enklast får mig att gråta är sentimentala amerikanska filmer. Ett fint exempel på det är när vi var hemma hos Mathilda i Trälshult och tittade på The Notebook för andra gången och precis alla i hela rummet grät hulkande när filmen var slut. Det var svårt att sluta när man väl hade kommit igång så vi satt och grät allihopa jättelänge. Har fantastiska bilder från den stunden som jag förmodligen aldrig kommer få visa.

När jag är som allra mest ledsen så gråter jag inte.
När tårarna väl kommer så är det över.

Nyårsafton

En helt fantastisk nyårsafton innehållandes matlagning av hemmagjorda hamburgare, spel, lite dans, fanten, fyverkerier, främlingar med fyverkerier, cider, kramar, småtimmsfilosoferande om religion, politik, samhällsstrukturer, människan, uppväxt och allt möjligt, marängsviss och lite magont. Allt tillsammans med helt makalöst fina människor. Kunde inte blivit en bättre start på året.