Sidor

måndag 13 juni 2011

Sedan jag kom hem från Gotland så har hela världen fyllts av sjukdomstillstånd. I alla fall den värld som är runt omkring mig. Blodproppar, cystor, magsår, och kall bråd död (ingen nära till mig dock). Det känns svårt att hantera. En vän till mig sa till mig "människor dör, det är så det är". Det är sant. Döden är ofrånkomlig och svart som intet. Men det tjänar inget till att grubbla. Det är det människor oftast säger till mig när jag berättar om min dödsångest. Men det är som att säga till en anorektiker att inte bry sig om vad den äter.

Just nu hoppas jag mest att alla ska bli friska och helt återställda.

2 kommentarer:

  1. Jag har också dödsångest. Om något påminner mig om döden eller om någon dör så kan jag ligga vaken natt efter natt och grubbla över döden samt må fysiskt dåligt av all ångest tankarna på den orsakar. Jag vet att det inte tjänar något till att grubbla just för att man inte slipper undan döden, men det är ju det som skrämmer mig. Det ofrånkomliga och att man inte vet vad som händer. Jag vill inte att det ska bli helt svart, samtidigt som jag vill det. Jättejobbigt att tänka på och alla sa till mig då jag var elva, tolv att det går över när man blir äldre men det går ju inte över. Eftersom jag fyller 24 om två veckor och fortfarande har major dödsångest antar jag att det kommer vara så livet ut. Skrämmer mig dock att kanske känna samma dödsångest när det en dag är min tur att dö. Fy fan. :(

    SvaraRadera
  2. Dödsångest är någonting som jag aldrig har förstått mig på, jag antar att de första erfarenheterna av döden i mitt liv var rätt konstiga, vilket kanske gjort att jag inte känner någon som helst ångest inför det. När tänker på en avliden så tänker jag typ likadant som på någon jag inte har pratat med på länge, antar att jag lever i någon sorts förnekelse. Inget som säger att det är något bra dock, jag lever ibland alldeles för dumdistrigt och har nog för lite dödsångest för vad som är bra. Men tja, så länge du känner att du lever lyckligt så är jag nöjd med det :) Kram på dig, luffis!

    SvaraRadera