Människor och kapitalism.
Människor för att vi likt parasiter har tagit över jorden skoningslöst och utan någon som helst ödmjukhet. Samtidigt som vi är en art som har enorm förmåga till empati och självkännedom. Men när jag tänker på det så kommer jag fram till att det handlar om trygghet. Vilka behov man har tillfredsställda. Att ha möjlighet att känna empati och nå självkännedom är ett privilegium. En lyxvara som vi i väst har fått för mycket av. I stället för att bli de lyckligaste, bästa människorna på jorden har vi blivit psyksjuka, egotrippade, bantande, växthuseffeksblundare.
Vi som har allt.
Varför måste vi ha mer?
Varför måste vi ha mer?!
Och där någonstans kommer kapitalismen in. En produkt av människans girighet.
Att låta pengar styra ett samhälle leder till ekonomisk utveckling, javisst. Men på vems bekostnad? Jag tycker inte att ett samhälle ska vara uppbyggt så att människor kläms emellan deras girighet och deras moral. Människans girighet sträcker sig mycket längre än dess ödmjukhet. Framförallt i pressade situationer.
Ibland tänker jag att det är bättre att alla har det bra än att vi når någon slags utveckling på bekostnad av andra människor än oss själva.
För vad ska vi med alla pengar till egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar