Vilket sätt! Som om jag skulle vilja rangordna mina minnen?! Som om det ens skulle gå?!
Ibland minns man ingenting.
Ibland minns man allt.
Just nu minns jag ingenting
Men jag kan berätta ett fint minne jag har. Det utspelar sig för ganska exakt ett år sedan. Vi var hemma hos Mathilda i Trälshult (nästan) alla syltsystrarna. Vi åkte pulka, grillade korv, drack varm choklad och tittade på film. Men det är inte det jag framför allt minns.
När vi hade gått och lagt oss i en fin rad så nära elementet vi vågade utan risk för att något skulle brinna upp så låg jag, Sara och Anna och pratade. Om allt och ingenting. Livet. Och någonstans där så kände jag för första gången att jag hade hittat vänner i min egen ålder, i min närhet som jag verkligen kunde prata med. Som förstod mig och som i alla fall gjorde ett försök att förstå sig själva. Vi låg där halva natten och pratade tills vi somnade och sedan väcktes på morgonen av att Mathildas mamma hade gjort pannkakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar