Bomullstuss

Helgen var fantastisk (jag har kommit fram till att jag inte mäter hur bra livet är i hur lycklig jag är utan hur spännande det är).

På fredagen satt jag på Fox and Anchor och log rakt igenom Vincent Vicious underbara spelning med en viss herr Sebastian Lind. Jag åkte hem för tidigt och satt och ritade planlöst i en bok.

På lördagen åkte jag till skolan för att närvara på öppet hus och fotografera bandet Stalemate.

Det blev en ganska hysterisk dag. Jag tror jag fotograferade konstant i nästan fyra timmar. När jag åkte hem så fick jag med mig ett stycke Jimi Vall Peterson hem. Vi tittade på elva 30 rockavsnitt och åt vindruvor, popkorn och clementin med skal på.

Efter ungefär fem timmars sömn så var det bara att släpa sig upp på söndagsmorgonen.

Framåt eftermiddagen åkte jag in till stan. Vandrade runt planlöst på kyrkogården en stund och kände mig ytterst djup och svårnådd. Sedan gick jag hem till ytterst levande och vitala Mathilda. Hon bjöd på juleskum och var precis som vanligt en stor jäkla boll av entusiasm och glädje.

Hon och jag som de oerfarna julskytningsbesökare vi är vandrade runt på stan och förstod inte riktigt hur man skulle göra. Vi fick efter en stund lite assistans av erfarnare Sara med Jonathan som bihang. Det var en helt perfekt kväll för julstämning. Snö som faller sakta mot mössor på folks huvuden, luciorna som snorar mellan låtarna och applåderna eftersom som låter mest som en stor mängd dunsar eftersom alla har vantar på sig.

När vi var nöjda så gick vi hem till Mathilda och drack varm choklad och åt lussekatter. Dit kom även Sofie, Anton och Robin. Lite samtal, oändligt med mysfaktor. Dock var jag tvungen att dra mig ut i vinterkylan och snöstormen som det hade utvecklats till för att repa.

Replokalen såg ut som.....jag vet inte hur man ska börja beskriva det. Vincent hade kort och gott inte lagt så mycket tid på att ställa saker på sin plats, hehe. Men efter en stund så lyckades vi plugga in allt. Vi spelade låtarna långsammare än någonsin för jag bestämde takten och jag var trött. Sedan repade vi tills jag höll på att stupa och då blev jag halvsovande hemkörd till Sennan igen.

Därifrån fortsatte livet.

Stressigt som fan.

I julklapp önskar jag mig en 25:e timme på dygnet.