två historier från siesta

i den uppslitna leriga gräsmattan som johnossi hade lämnat efter sig stod de
uppslukade i varandra
åtrå räcker inte

det var som på film
och jag kunde bara titta
och njuta

han fanns där
som en kraft ur jorden
eller från döden

jag kom på mig själv med att känna mig fruktansvärt melankolisk under konserten
när en flicka efter konserten snyftade att han sjöng om att han ska dö så förstod jag
jag har tänkt på det många gånger sedan dess