Mars i mobilden

Invigde våren med piggelin mot K-husväggen.

Invigde bästa micken. 

Var på Wulyf i Malmö.

Luftade finaste jumpsuiten.

Och packade.

Och åkte.

Hela vägen till Stockholm där det spelades spel

och lektes med ickenewtonisk vätska.

Jag åkte förbi dramaten varje dag på väg till min fantastiska praktikplats på Nordiska Muséet på djurgården. 

Lunchpromenad.

Mystiska lappar.

Gick vilse en dag och hamnade utanför kungliga musikhögskolan. Följde efter gitarrpojkar som pratade om Coltrane. 

Kikade i en fantastisk second handaffär som var proppfull av fina prylar. 

Sossarnas något radikala skyltfönster. 

Klisterpeters råddjur!

Gömda rum på Nordiska.

Utsikt högst upp från Nordiska.

Bläddrade i dammodetidningar från 20-talet.

Fotograferade med digital mellanformatare.

Lekte med arkivbilder.

Tittade på underliga platåskor.

Åkte t-bana. 

Blev arg på apoteket för sin löjligt smala modell.

Var på det helt fantastiska Biologiska muséet på Djurgården.

Åt helt fantastisk mat.

Tog mig vatten över huvudet och deltog i ett Jazzjam på Stockholms finaste jazzklubb Fasching. 

Åkte runt i hatt.

Mot ett öde industriområde.

Där någonstans mitt ute i ingenstans fanns slakthuset.

Där dansade vi tills gryningstimmarna.

Var på Liljevalchs fantastiska vårsalong. Kan på riktigt säga att det förändrade mitt liv.

Thug life på Beyond Retro.

Farlig som fan.

Var på vernissage för en utställning innehållandes ett helt gäng fantastiska konstfilmer.

Gick på teater en söndagskväll.

Det lirades didgeridoo.

Jag åkte hem och klippte och fixade håret lite.

Köpte finbok på kupan.

Gick på Förklädd Gud.

Gjorde collage.

Gick på bio.

Fyllde år!

Hade födelsedagsfika på gräset. 

En gång var vi typ femton, klädde oss som nittiotalsgrungare, lyssnade på Korn och hade en fotogrupp som hette Avskalad verklighet. När jag hittade de här bilderna tyckte jag att det skulle göra ett utmärkt modereportage i vilken indiemodetidning som helst.

Så, det här är min vän Johanna i svart page och Korntisha. 

Jag önskar att jag kunde uppskatta allt omkring mig.
Jag önskar att jag klädde mig i fina kläder, kände mig frisk och fräsch och vårlycklig.
Jag önskar att jag hade rosor på kinderna och flax i magen.
Jag önskar att jag kände mig vacker och oövervinnelig.
Jag önskar att jag inte var så stressad och fylld av otillräcklighetskänslor.
Jag önskar att jag kunde se allt som går bra.
Jag önskar att jag kunde sluta älta.
Jag önskar att jag kunde sluta säga dumma saker som jag sedan ältar sönder.
Jag önskar att människor tyckte bättre om mig.
Jag önskar att det var okej att jag sa dumma saker.
Det är nog okej att jag säger dumma saker.
I alla fall ibland.

Jag vill vara en bra människa.
Jag vill vara duktig i skolan och fylld av ljusa framtidsplaner.
Jag är nog duktig i skolan. Egentligen.

Jag vill vara som dig, och som dig. Men det vet inte ni.
För ni är förmodligen upptagna med att vilja vara någon annan. Precis som alla andra.

Och ingen gillar mina dikter för jag är bara en mörk och svår emokid. Fortfarande. Man växer nog aldrig upp.

Jag är så trött på musik ibland att jag aldrig vill höra någonting igen. Så jävla trött på poesi och text och ord. Så jävla trött på tavlor, fotografier, kopior. Så jävla trött på mig själv och mina prettotankar och trött, trött, trött på allt som rör sig, står still, ögon, händer.

Men så händer det sig att man plötsligt hör eller ser något som övertygar en om att det faktiskt finns något annat. Någonting som är större än mig och som placerar mig i en större helhet.

Jag vill vara i den helheten.

Februari i mobilen

Hittade en fantastisk kaleidoskopapp och gick loss.

Hittade helt fantastiska Jarlen i Halmstad. Månadens (kanske årets) bästa fynd.

Fick godis på religionen.

 Hade söndag.

Dansade armarna av oss.

Var utklädd till balettdansös på studentfest.

Installerade kosmos.

Skar ut bokstäverna tills axlarna gick sönder.

Bodde i kosmos.

Byggde järnet.

Började framkalla och kopiera igen.

Tittade på oscarsgalan.

Med den här filuren (och hans ständiga kompanjon och även hon min vän, Johanna)

Och hans pezsamling.

Klappade katter.

Tog det piano.

Promenerade i blåsiga grustag.

Lekte expo.

Hängde med Pat Mastelotto på min vernissage.

Tog skogsfika.

Vann halmstadskvalet i Poetry Slam och fick en hel hatt av konstiga grejjer.

Hade fotolektion med Ior.

Såg konstiga lappar utanför teatern.

Bevittnade trädmord.

Skrev klart projektarbetet. Aldrig varit stoltare.

Blandade drinkar med suspekta nykterister.

Fick firningtårta (med päronkräm i, fantastiskt god!!)

Bar officerhatt.

Beskådade vackra gryningshimlar.

Och en del snö.

Lagade pannkakstårta åt Daniel.

Hade strömavbrott.

Hängde med Jon.

Vandrade i snömodd.

Clementine.

Tittade på och skrattade åt Mathilda och Saras försök till snöbollskrig.

Mot Kosmos

Det här är för övrigt det största projektet jag någonsin har jobbat med, min utställning "Mot Kosmos". Här är ett ihopkok av utställningsmaterialet och filmer från vernissagen.

Mamiya 645

Min favoritmodell och favorit Anton genom en alldeles fantastiskt fin analog mellanformatskamera (Mamiya 645).