I min lilla trilogi i gubbar har jag nu kommit
till en viktig kanadensisk musiker och poet. Ibland önskar jag att jag
hade samma fantastiska basröst och lugna sätt. Det är svårt att förklara
vad som är så fascinerande med den här mannen. Kanske
är det för att han kan bära en hatt och inte se utklädd ut. Kanske för
att de flesta av hans låtar handlar om gud eller konstiga, sadistiska
relationer. Efter att ha tragglat texten har jag insett att den här
låten handlar om honom själv. Idag har jag även en medhjälpare, han
spelar på ett glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar