Bomullstuss

400:ade inlägget

Just nu, så försvinner människor.

Utan förklaring, utan konfrontation.

Bara försvinner.

Lika lätt som att andas.

Det här är ingen dikt.

Det är ropet på hjälp.

Det jag aldrig vågar göra.

Ni försvinner

kanske för att ni tror att jag vill vara själv,

kanske för att jag inte är tillräckligt uppmärksam på era liv,

kanske för att du inte pallar att jag har gjort mig beroende av dig,

kanske för att ni tror att jag inte behöver er,

kanske för att det gör er arga att titta på mig.

Det här är ingen dikt.

Det är ett rop på hjälp.

ingenkommerhöradetdenhärgångenhellermenjagöverlevervadsomhelstnivetjudet