Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Har inga större födelsedagsminnen, bara en allmän varm känsla i bröstet.
Att min favoritfödelsedag är min favoritfödelsedag har inte ett dugg att göra med att jag fyllde år.

Det var musikdirektfinal i kåren vid högskolan dagen innan min födelsedag. Jag sprang runt som en liten nervös tant med min farfars gröna hatt och hade väldiga problem att få ordning på mig själv. Jag skulle spela nästan sist och efter att brandlarmet hade gått och alla hade fått evakueras ut och sedan gå in igen så blev det ytterligare försenat. Jag var som sagt ett riktigt yrväder och satt inte stilla en sekund. Jag sprang runt och hälsade på folk, dansade ringdans, stämde min gitarr tvåmiljoner gånger och vägrade äta bananen som mina föräldrar förtvivlat försökte få i mig.

När klockan var halv elva och det började närma sig min tur att spela så hade jag ingen energi kvar. Jag mest satt och kände mig tom och trött. När jag gick in i rummet jämte scenen så kände jag mig tom. Men när jag satte mig ner där, tittade mig själv i spegeln och spelade några toner på gitarren så kom det plötsligt tillbaka som en stor adrenalinkick som jag inte hann kontrollera innan det var dags. När jag stapplade ut på scenen med min gitarr i handen så uppstod det lite jubel. Mina klasskompisar skrek mitt namn. Det kändes fantastiskt. Skakigheten höll i sig halvvägs in i första låten men sedan kändes det bara underbart. Hela det stora runda rummet var tyst. När det var över kände jag mig lättat och kunde återgå till att vägra äta banan.

Någon timme senare så var det prisutdelning. Jag fick priset för bästa enskilda prestation. Det var fint och jag är ganska säker på att det då hade slagit över till min födelsedag.