Livet är upp och ned (jag älskar det)

Livet är upp och ned (du hatar det)

Men vafan, hittills har ingen dött av misslyckande.

Jag ska inte bli den förste.

_______________________

För att försiktigt med små trevande steg försöka ta sig tillbaka till verkligheten så vill jag bara berätta att idag ska jag på fotboll igen. Jag ska försöka få ihop de sista bilderna till mitt bildreportage och käka lite korv (fast jag gillar ju inte korv egentligen).

Sedan ska jag hem till min bror i gettot och äta scones och titta på Tim Burtonfilmer.

Fredag natt och jag känner mig inte ensam

för du går jämte mig och håller mig över vattenytan.

Det mest fantastiska just nu.

Jag tror de är lyckliga.

småfåglarna i buskarna

I dag vaknade jag kallsvettig och med ont i magen.

Natten var inte särskilt bra.

Kändes som jag var i ett känslomässigt vakuum fullt av apati och svimfärdighet.

Men så ibland händer det att folk stället upp även om man inte bett om det eller förväntat sig det. En timmes fristad från de jobbiga tankarna som är som ett slag i magen varje gång jag tänker dem.

Jag hoppas du känner ångest

för det gör jag.

Men samtidigt vet jag att jag inte är ett dugg bättre själv.

Örjans Vall

Från mina äventyr i måndags. Är fruktansvärt velig över om jag ska ha dem i svartvitt eller färg.

November i antågande

min hatmånad

min älsklingsmånad

Det kryper i skinnet

jag måste dansa hela natten och lyssna på samma låt om och om igen

På nätterna lever jag bara för er

men i förlängningen så är det för mig

För vad kan vi vara annat än egoister?

Till finaste låten

Var på fotbollsmatch idag.

Jag gick runt och var orolig att de skulle komma på mig.

Att de skulle komma på att jag egentligen kommer från en annan planet och inte alls hör hemma där.

Blickarna de gav mig vittnade om misstänksamheten. 

Men jag traskade runt där och fotograferade folk rakt i ansiktet och kände mig nästan lite lycklig över att lyckats ta mig in i denna för mig helt okända del av samhället. Så fruktansvärt spännande. 

Det är morgon.

Jag tror att jag kommer överleva.

Helgen och vad fan jag sysslar med kan verkligen ifrågasättas.

Men just nu lever jag, och skolan och livet håller mig upptagen.

Det är ändå ganska fint, att leva på kanten.

Jag kommer ju aldrig på riktigt krossas mot marken.

Någonstans i mig så vet jag ju att det inte håller i längden att leva på midnattssms och löften om filmkvällar. Eller gör det det?

Igår drack jag läsk och rockade loss i repan med herrarna Sebastian Lind & Nima Nazem (Tuls le bopt).

Idag har vi åkt runt i tvbussen med klassen och gått på olika utställningar. Mycket trevligt och lärorikt. På Tylösands Hotel flög en liten rödhake in i rutan. Den låg på rygg och andades häftigt. Vi la den på ett säkert ställe, må den flyga igen.

Nu ska jag snart bege mig mot Nolltrefem för rep med mina drömmare.

Hängde i staden med random pojke i rock med kommuniststjärnor som åt tortilla chips med ostsmak. Vi gick på vänstermöte, drack te och pratade om viktiga saker.

"Med låtar som är löften i mörkret

bestiger fröken Andersson den ljuva

rosens berg med tyngd och substans,

beklädd med ett ungdomens perspektiv."

Skrivet från sin korvkiosk av min underbara trummis och vän Sebastian Lind.

Blev lite mållös när jag fick det här i ett sms härom dagen.

Dagen började med att jag åkte in till staden för att samla in lite pengar till världens barn med mina fina unf-kompisar. Det var en bra start på dagen att stå i solen, dansa, sjunga och skramla med en bössa i ansiktet på folk. Jag köpte även äntligen mitt nya musikspelningsdon (en grön liten Ipod Shuffle).

När jag kom hem efter några timmar så proppade jag min Ipod full av Håkan, Sigur Ros och Kings of Convenience och tog en lång promenad över oändliga åkrar. Träffade på några katter, tog mig över en å och ramlade i (kallt att traska hem blöt när det nästan är minusgrader).

När jag hade kommit hem och blivit varm igen så tog jag mig ut igen, mot Oskarström för att promenera med Mårten. Vi låg på skolgården, tittade på stjärnorna och gjorde små moln av våra andetag. Ända tills det var svårt att känna fingrarna i vantarna.

Jag tror jag varit mer utomhus än inomhus idag, det är ovanligt.

Det känns som om jag aldrig kommer sluta frysa.

Fin fredag, bio och hallonmousse till efterrätt.

jag har ingenting att säga dig nu
om vi ska bli vänner så måste det bli på andra sidan
vi är inte där ännu

Sara i fönsterljus.

Idag har varit en bra dag.

Samhällslektion a.k.a frågestund med den allsmäktige Jan-Olof som vet ALLT. Precis som en samhällslärare ska vara.

Fotolektion som för min del blev dokumenterande av tv-elevernas filmande. Underhållande.

Filmtittande (dokumentär om Richard Avedon) och fotofikande.

Fick beröm av min fotolärare (historiskt ögonblick).

Repande som slutade på öppna scenen i brist på replokal. Vi fick publik även om det inte var meningen. Det var grymt.

Nu ska jag äta en satsuma och dricka ett glas päroncider.

Filminspelning av musikvideo till musiktreornas version av Barbie Girl.

Spellistor som börjar med "I will follow you into the dark"

söndergråtna, svarta ögon

nätter med kittel i bröstet som gör det omöjligt att sova

och tofsar med hår i.

Min fotolärare har en skiva med Almedal.

Min tonår, min tonår. Jag står mitt i den nu och väggarna rasar inte in.

En söndag på hallandsåsen. Vandrandes, funderandes. Eftertanke är bra men nu känner jag mest för att springa.

Jag har gjort slut med min pojkvän.

Det gör lite ont att skriva det.

Men det är sanningen.

En morgon där hela himlen var lila.