Sidor

tisdag 30 november 2010

Helgen var fantastisk (jag har kommit fram till att jag inte mäter hur bra livet är i hur lycklig jag är utan hur spännande det är).

På fredagen satt jag på Fox and Anchor och log rakt igenom Vincent Vicious underbara spelning med en viss herr Sebastian Lind. Jag åkte hem för tidigt och satt och ritade planlöst i en bok.

På lördagen åkte jag till skolan för att närvara på öppet hus och fotografera bandet Stalemate.
Det blev en ganska hysterisk dag. Jag tror jag fotograferade konstant i nästan fyra timmar. När jag åkte hem så fick jag med mig ett stycke Jimi Vall Peterson hem. Vi tittade på elva 30 rockavsnitt och åt vindruvor, popkorn och clementin med skal på.

Efter ungefär fem timmars sömn så var det bara att släpa sig upp på söndagsmorgonen.
Framåt eftermiddagen åkte jag in till stan. Vandrade runt planlöst på kyrkogården en stund och kände mig ytterst djup och svårnådd. Sedan gick jag hem till ytterst levande och vitala Mathilda. Hon bjöd på juleskum och var precis som vanligt en stor jäkla boll av entusiasm och glädje.

Hon och jag som de oerfarna julskytningsbesökare vi är vandrade runt på stan och förstod inte riktigt hur man skulle göra. Vi fick efter en stund lite assistans av erfarnare Sara med Jonathan som bihang. Det var en helt perfekt kväll för julstämning. Snö som faller sakta mot mössor på folks huvuden, luciorna som snorar mellan låtarna och applåderna eftersom som låter mest som en stor mängd dunsar eftersom alla har vantar på sig.

När vi var nöjda så gick vi hem till Mathilda och drack varm choklad och åt lussekatter. Dit kom även Sofie, Anton och Robin. Lite samtal, oändligt med mysfaktor. Dock var jag tvungen att dra mig ut i vinterkylan och snöstormen som det hade utvecklats till för att repa.
Replokalen såg ut som.....jag vet inte hur man ska börja beskriva det. Vincent hade kort och gott inte lagt så mycket tid på att ställa saker på sin plats, hehe. Men efter en stund så lyckades vi plugga in allt. Vi spelade låtarna långsammare än någonsin för jag bestämde takten och jag var trött. Sedan repade vi tills jag höll på att stupa och då blev jag halvsovande hemkörd till Sennan igen.

Därifrån fortsatte livet.
Stressigt som fan.

I julklapp önskar jag mig en 25:e timme på dygnet.


torsdag 25 november 2010

Bild

KLARA OCH DRÖMMARNA
NOLLTREFEM
3 DECEMBER
19.00
INGET INTRÄDE
Jag har börjat med något så obehagligt som att skratta högt åt saker när jag är ensam.
Det känns som om hela världen är lite roligare än innan.
Jag borde nog ha mer koll på vad jag stoppar i mig.
Hehe.

onsdag 24 november 2010

sebbe2

Sebbe3

Fotograferade Sebbe för Popkorn (Stures skoltidning) och vandrade sedan runt med honom i staden. Vi åt yougurt och bläddrade bland vinyler på myrorna. Det finns ingen det känns så bekvämt med.

måndag 22 november 2010

Roligt som har sagts under helgen:

"Utredningar är en tyst och långsam död"

"Gos i magen"

"Främlingsfrihet"

"Automagiskt"

"P:isar"

"Häll inte vatten på hans gran"

Sveroks Riksmöte del 7

IMG_7046

IMG_7039

Sveroks Riksmöte del 6

IMG_7155

IMG_7161

Sveroks Riksmöte del 5

IMG_7072

IMG_7090

Sveroks Riksmöte del 4

IMG_7206

IMG_7174

IMG_7139


Jag tycker vi tar en gitarr och ett munspel och drar till staterna.

torsdag 18 november 2010

kosmos

IMG_6727 (kopia)

IMG_6809 (kopia)

IMG_6766 (kopia) (kopia)

IMG_6790 (kopia)

IMG_6783 (kopia)2

Ibland är det bara så värt det att släpa sig till skolan.

tisdag 16 november 2010

bracekid

IMG_6525

IMG_6531

IMG_6543


"Just before our love got lost you said, i am as constant as the nothern star, and i said, constantly in the darkness"





söndag 14 november 2010

fredag 12 november 2010

Du pratar inte med mig och därför kan jag inte säga rätt saker.

Försöker nå dig innanför murarna som kanske inte ens existerar utan bara är en brunett du håller i handen när alla ser.

Jag går ut i renget med blanka ögon,
det är där jag hör hemma.

Vi dog som en sparv i handen när man springer mot förbandslådan.

torsdag 11 november 2010



Shit pomfritt Paramore är bra.

Jag är sjuk och det är oändligt synd om mig (fast det klart, det gör väl inte så mycket att man kan sitta placerad framför datorn i en skön fåtölj och titta på serier och videoklipp hela dagen).

tisdag 9 november 2010

I dag har jag ägnat åtta timmar åt en ambassadörsutbildning. Lärde mig inget nytt förutom lite om det nya skolsystemet (j*vla borgarsvin#€"#).

När vi ombads att erkänna alla våra fördomar om de andra skolorna så gled det in på ganska mycket skitsnack om Sannarp och en av de två Sannarpsflickorna som vi hade glömt satt där blev så upprörd att hon började skrika. Alla skrattade. Det var så ironiskt för helt plötsligt var det omvända roller. Jag insåg vad Sture handlar om egentligen, och vad man menar när man pratar om gemenskapen på Sture med sol i ögonen.

För många är högstadiet ett själsdödande fängelse där man omringas av oförstående människor som inte kan se de kvalitéer man har. När jag började på gymnasiet var det den totala vändningen jag hade väntat på hela min högstadietid. Jag hittade människor som lärde mig nya ord och vi sjöng högt igenom korridorerna varje dag och blev polare med lärarna som var (är) fantastiska människor nästan varenda kotte.

På något sätt så tror jag att motstridigheterna mellan skolorna ligger i just detta.
Vi som avskydde högstadietiden, tonårsfyllona, de rökande idioterna längs staketet vi har fått vår fristad och det får inte någon för allt i världen ta ifrån oss. Därför älskar vi Sture, och därför är vi så noggranna med att ta avstånd från Sannarp där alla våra högstadiefiender hamnade. Fast det är ju inte så enkelt. Det handlar väl egentligen om att ha någon. Har man det så spelar det ingen roll att det finns idioter som aldrig kommer förstå en runt omkring.

Efter utbildningen så vandrade jag mot nolltrefem för möte.
Kan väl passa på att berätta officiellt att Klara och Drömmarna kommer ha en spelning på Nolltrefem den 3:e December (!).

Sebbe flippade nyss och ringde mig i någon slags total eufori.
Det fick den här något tunga tisdagskvällen att lyftas några snäpp på gladskalan.

måndag 8 november 2010

Nu är det november.
I dag blev det så jäkla klart att ljuset är borta för det här året.
Det känns lite tungt, ganska svart, lite ont i halsen.

Första dagen i skolan efter lovet. Mitt sjuka, intensiva, underbara lov.
Känns lite tråkigt och alldagligt att tvingas tillbaka till verkligheten men samtidigt lite tryggt.

I dag fick jag alla saker jag skickat till dig tillbaka i ett kuvert.
Det gjorde lite ont men du kommer nog tillbaka när du orkar, och när jag orkar.

Jag har ingen dator och stressar mycket mer än vad jag borde. Har lite svårt att organisera mig själv. Man måste hinna leva också, klokt som min mediakunskapslärare sa till mig.

Nu har jag duschat så varmt och länge att hela badrummet fylldes av vit vattenånga.
Te och bok i säng och jazz på knastrande band kanske kan rädda den här dagen.

lördag 6 november 2010



En gnutta fantastiskt.

fredag 5 november 2010

åka bil

sebbe

billy

Jag satt där i baksätet bakom tonade rutor och stirrade på folk utanför för att jag kunde.
Frihet är en lögn som ljugs varje natt i hundratals sängar.
Lögnen om att jag kan vara nära dig utan att fästa mig vid dig.
Lögnen om valmöjligheten.
Lögnen om förnuftet.
Vi är djur.
Vi får aldrig glömma det.

Den enda friheten jag har är att jag kan välja vilken position jag ska låsas fast i.

onsdag 3 november 2010

I afton har jag sjungit om slemhinnor runt kroppsöppningar i missionskyrka fylld av pensionärer. Allt kändes tryggt och varmt. Det gick bra. Jag är glad. Jag ska äta middag. Jag är inte hungrig.
Hej,
livet går så fruktansvärt fantastiskt långsamt.
Mina känslor förändras för varje hjärtslag, andetag.
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Jag måste skapa vardag. Skapa normalitet.
Jag måste inse att jag inte kommer dö i morgon.
Carpe diem tar död på mig.

Jag känner mig älskad.